Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. Nytt sammanträffande med eskimåer. Bland isberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÅGELJAKT. 331
en sådan förvirring, att jag beslöt styra kurs efter eget
hufvud, och det hjälpte. Hur det förhöll sig med kartan på
denna sträcka från Savsivik till Kap Møsting, var mig för
öfrigt en gåta ända tills jag kom hem och fick den
upplysningen, att Holm ej haft tid att få denna del af kusten
uppmätt, och därför måst begagna Graahs karta öfver den,
hvilken man skulle tycka bort vara tillförlitlig, då Graah hade
sitt vinterkvarter där.
Kusten var norr ut mycket rik på sjöfågel; där funnos
flere fågelberg, och vi sköto alla blåmåsar (Larus glaucus)
och tejstar (Uria grylle), som kommo i vår väg. Till något
längre uppehåll för deras skull hade vi dock ej tid. Vi
klättrade emellertid upp på ett berg, där massor af tejstar
häckade, för att söka efter tejstungar, men fingo blott två. I
allmänhet förstår tejsten lägga sina ägg på så otillgängliga
ställen, att obevingade varelser ha svårt att komma dit utan
fara att bryta af sig halsen. Tejstungarna äro för öfrigt
mycket feta och en verklig läckerhet.
Just som vi utanför ett fågelberg norr om Kap Moltke
lågo och sköto blåmåsar och tejstar, fingo vi plötsligt höra
ett susande af vingslag i luften och sågo en ejderflock
flyga förbi oss. Det var jämt och nätt tid att kasta bössan
till ögat och gifva dem ett skott, för hvilket två föllo. Det
var första gången vi sett ej der på kusten. Fram på aftonen
i mörkningen kom åter en stor flock sträckande norr ut.
Jag-hörde Sverdrup i båten bakom mig ropa: »pass på!», kunde
också höra vingslagen, men det var för mörkt att skjuta; jag
kunde blott otydligt mot det mörka landet skönja något som
rörde sig.
Emellertid gick vår väg alltjämt mot norr, och lapparnes
bekymmer blefvo för hvar dag allt högljuddare. Balto, som
förde ordet för dem, hade flere gånger förtrott mig, att de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
