Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 17. Vi lämna östkusten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
412 VI LÄMNA ÖSTKUSTEN.
öfvermäktigt oväder med störtregn och blåst. Under hela
tiden lämnade vi ej våra sofsäckar annat än för de korta
stunder då vi intogo våra måltider.
Största delen af tiden användes till sofning, och i början
sofvo vi ett helt dygn i en sträcka. Matrationerna nedsattes
till det minsta möjliga; då vi icke arbetade, behöfde vi ju
ej heller mycket mat. Men något måste vi dock ha för att
hålla lifvet vid makt, och vi åto därför en gång i dygnet.
Det var de som funno att detta var skäligen litet och
på-stodo, att tarmarna skreko. När man icke åt eller sof, fylde
man luckor i sin dagbok, berättade historier eller läste litet
i det icke synnerligt rikhaltiga biblioteket, bestående af
sjökalender, logaritmiska tabeller och andra ungefär lika
intressanta böcker samt prof. Hellands afhandling om Grönlands
isfjordar. Ravna och Balto läste, som vanligt vid sådana
tillfällen, i Nva testamentet. Mest användes dock tiden till
att studera taket i tältet och lyssna till regnplasket utanför
och blåsten, som ref och slet i tältväggen och bardunerna.
Den 20:e på förmiddagen gaf sig ändtligen ovädret så
pass mycket, att vi kunde fortsätta vandringen, sedan vi fått
oss ett kraftigt mål med varm linssoppa, som skulle ge
ersättning för den föregående dagens svältkur.
Vi hade fortfarande starkt söndersliten is. Då vi skulle
försöka stiga uppför en höjd, som låg rätt framför oss, blefvo
sprickorna så många och stora, att vi ej kunde komma fram.
De gingo nämligen ej alla parallelt, utan skuro hvarandra i
två riktningar, och då står man där vackert. Vi måste vända
om för att hålla norr ut och åkte nu, sittande på kälkarna,
utför igen mellan sprickorna, men måste se väl upp för att
ej försvinna i djupet.
Längre norr ut funno vi mindre söndersplittrad is, ej
så brant stigning och i det hela lättare att komma fram.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
