Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 19. En storm i det inre. — Vårt husliga lif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
surrogat för tobak.
461
var det åter att koka soppa eller hvad det nu var tillsammans
med lämningarna efter chokladen. Denna matlagning skola
nog många matmödrar rynka på näsan åt; men jag kan
dock försäkra dem, att de i hela sitt lif med all sin renlighet
aldrig tillagat en anrättning, som smakat deras gäster så
väl som vår smakade oss.
En artikel som i Grönlands inre stod nästan lika högt
i pris som smöret var tobak. Jag minns en gång då det
bjöds ända till en krona för en enda liten pipa. Som läsaren
torde erinra sig, hade jag ej medtagit mycket tobak, emedan
jag anser den skadlig under starka ansträngningar. Den
pipa man fick om söndagen blef långt uttänjd. Först rökte
man tobaken, och sedan rökte man askan och träet i
pip-hufvudet så många gånger som möjligt. Men det räckte dock
• ej hela veckan, och så stoppade man hampa af en tjärad
tågstump i och rökte det i stället. För ingen var bristen
på tobak känbarare än för Balto. Man kunde få honom att
göra hvad som helst, blott man lofvade honom en pipa.
Tuggtobak fanns ej, men flere tuggade stora stycken tjäradt
tåg i stället. Då jag tänkte, att det möjligen skulle kunna
mildra den brännande törsten, försökte jag det en dag, men
det kom fortare ut än in.
Något som jag däremot tyckte var godt att tugga på
under marschen var små träbitar. Det håller, som bekant,
munnen fuktig och lindrar törsten. Jag begagnade vanligen
ett stycke bamburör, men bäst var dock att skära en
tunn skifva ur de norska trugorna, som till en del voro
gjorda af hägg. I synnerhet var barken af detta träd ypperlig,
och både Sverdrup och jag gjorde så starka inhugg på
trugorna, att de voro tämligen tunna, när de kommo fram till
västkusten. Lyckligtvis var detta det enda hvartill vi
behöfde dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
