Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 21. Ned mot Ameralikfjorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
508 . ned mot ameralikfjorden.
Jag vill för en viss del af min lekamen önska, att det måtte
dröja länge, innan jag åter får ett så smalt säte.
Sedan vi till middag ätit ungefär lika mycket som till
frukost, blefvo sofsäckar, kläder och allt som ej skulle tagas
med invecklade i tältet. Alltsammans täcktes så mycket som
sig göra lät mot möjligt regnväder, och stora stenar lades
däröfver. I båten togo vi med våra två säckar, innehållande
en skjorta, strumpor, skor, ett par ytterbyxor, vantar,
regnkläder jämte några andra nödvändiga artiklar. Dessutom
hade vi lånat lapparnes -båda renskinnspäskar, till att svepa
in oss i om natten, samt hvar sitt par komager med därtill
hörande torrt lappskogräs. Vidare hade vi fotografiapparat
med tillbehör, en blecklåda, innehållande patroner till bössan
samt 12 plattor ärtmos, en annan blecklåda med 7 skålpund
köttpulverehoklad, en segeldukssäck (med knäckebröd, 1 dosa
leverpastej, 3 skålpund smör och 5 plattor pemmikan), min
segelduksväska, hvari förvarades 33 köttbiskuiter, 2 koppar,
som äfven begagnades till öskar, ett kokkärl, hvartill
begagnades apparatens öfversta del, sedan filten var aftagen, samt
slutligen 1 bössa. Som man ser, rymde vårt stolta fartyg
ej så litet.
Sedan allt detta var klart, satte vi oss i rörelse. Först
fördes bagaget ned på ören och sedan båten. Vi hoppades
kunna ro i den älfven utför och så därifrån sticka ut till
sjös. Men äfven här skulle de mest oväntade besvärligheter
möta oss. Älfven var nämligen så grund, att hon ej medgaf
rodd, och sutto vi båda i båten, var det i alla händelser en
ren omöjlighet. Jag som den tyngste gick då till fots öfver
ören, medan Sverdrup skulle försökr. ensam staka sig fram.
Men det blef ej stort bättre: han måste vada i det kalla
vattnet och draga båten efter sig, och det var ett surt nöje.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
