Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 25. Jakttur till Ameralikfjorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
558 jakttur till ameralikfjorden.
mitt hufvud ett par alnar ned mot marken: ej mindre än 6
djur stodo ej långt ifrån oss.
I ett nu hade vi dragit oss tillbaka. Jag fick i hast
fram min hvita blusskjorta af lärft med därtill hörande
byxben, för ändamålet förfärdigad. När Joel såg mig iföra mig
denna mundering, uttryckte hans ansikte den högsta förvåning,
och han utbrast i ett enda: »Tupinnekaok!» (du stora värld).
Han insåg dock strax fördelen af denna snöliknande dräkt,
bad mig därför gå förut och kröp så bakom min rygg.
Innan vi gingo närmare, måste först våra gevär synas,
snö och is bortrensas från siktena o. s. v. För att ha en
kula färdig till nytt skott i sin mynningsladdare, tog Joel en
kula i munnen. Jag fann detta vara ett mycket praktiskt
förvaringsställe, och utan att tänka på kölden gjorde jag på
samma sätt med en bakladdningspatron. Men knappt hade
metallen vidrört tungan, förr än denna häftade vid. Jag
ryckte ut patronen, men tog en bit af tungan med. Härvid
måste jag ha gjort en förfärlig grimas, ty Joel höll på att
kikna af skratt. Patronen instoppades nu jämte ett par andra
i den ena vanten, och vi kröpo försiktigt framåt.
Det är just ej något lätt arbete att gå stilla och
obemärkt, när man vid hvartannat steg man tar sjunker ned i
snön till midjan mellan de väldiga rullstenarna i en
grönländsk älf bädd. Skidorna hade vi naturligtvis måst taga af
oss: vi kunde ej krypa på dem. Min hvita öfverrock gaf
emellertid ett ypperligt skydd, ljudet dämpades af snön, och
lille Joel gömde sig så godt han kunde bakom min breda
rygg, eller rättare sagdt den kroppsdel, som ligger litet bakut,
när man kryper på alla fyra.
Slutligen kommo vi upp till kanten af en backe och
hade nu hela renflocken på en slätt framför oss, men långt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
