Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 25. Jakttur till Ameralikfjorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
balto på ripjakt. 565
om. Rundt omkring stå de tysta, snötäckta fjällen med sina
mörka sidor, på hvilka snön ej fäster. Djupt där nedinunder
slingrar sig den mörka Ameralikfjorden under de branta
bergväggarna tungsint ut mot hafvet, glömd af lifvet, glömd af
solljuset; ned till dess yta tränger ingen solstråle på hela
vintern. Ingen skog, inga träd, ja, icke ens en buske stå att
upptäcka. Och likväl är här vackert. Se nu, hur solen kastar
en och annan sned stråle öfver topparna på andra sidan
fjorden: det glittrar i snön, den rodnar. Det är icke alltid
lifvet som behöfves för att göra naturen skön.
Jag gick vidare inåt. Framför mig låg en jämn slätt
med en enda myr och på andra sidan denna ett stenrös och
en hög, brant bergvägg. Jag hade ej gått många steg förrän
jag tyckte mig höra ett ljud, liksom af något som gick uppe
i bergväggen. Jag tänkte mig möjligheten, att det kunde
vara en ren som förstigit sig. Jag såg uppåt, men kunde
ingenting upptäcka och fann det också helt naturligt: ingen
obevingad lefvande varelse kunde gärna komma fram på en
sådan brant. Jag gick vidare, men då tyckte jag mig så
tydligt höra något som gick och slog mot stenarna däruppe,
att det ej längre var möjligt att misstaga sig därom. Jag
stannade åter, såg och såg, men kunde omöjligt upptäcka
något, och fortsatte på nytt, funderande på, hur det var
möjligt att så misstaga sig.
Då hördes stegen från bergväggen så skarpt och tydligt,
att här ej kunde vara något tvifvel längre, och jag började
med ögonen söka efter den förmenta renen hela bergväggen
uppefter. Det dröjde länge innan jag fann något: jag sökte
för långt ned. Men då jag kom midt för den brådslupande
väggen, blef jag icke litet förvånad att se en människa af
en myggas storlek krypa däruppe. På den stora koftan och
den fyrkantiga mössan kände jag igen Balto.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
