Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tillägg: Expeditionens vetenskapliga resultat - II. Om orsakerna till istider och klimatväxlingar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ISTIDER OCH KLIMATVÄXLINGAR.
639
i Alaska äro bevisen för en istid tvifvelaktigt!. Det synes sålunda
varit i en omkrets, hvars medelpunkt blir ungefär den nyss
angifna, som istiderna utbredt sig. Man har äfven trott sig kunna
uppvisa orsaker till en möjlig förskjutning af jordaxeln. Som
sådana har man bland andra nämt förflyttning af material dels genom
floder, dels genom jöklar o. d. Det är otvifvelaktigt, att sådana
förflyttningar, liksom hopandet af stora ismassor, kunna förrycka
tyngdpunkten och sålunda flytta axeln något litet; men man har
dock ej kunnat bevisa möjligheten af så våldsamma förflyttningar
eller förändringar, som erfordrades för att rucka jordaxeln 20 till
30 grader.
Att han verkligen kan flyttas, synes emellertid framgå
där-utaf, att observationer på flere tyska observatorier (Berlin, Potsdam,
Prag och Strassburg) med en märkvärdig samstämmighet utvisa
en polförskjutning af mer än en half sekund under loppet af ett
halft år.* Vidare synas tillförlitliga observationer, gjorda i
Greenwich, Washington, Milano, Neapel, Pulkova och flere ställen,
bestämdt häntyda på en förändring af polhöjden.** Skulle det
verkligen förhålla sig så, att polen kan röra sig t. ex. endast så
mycket som en sekund under loppet af ett år, då behöfvas, geologiskt
taladt, ej långa tidsrum för att flytta honom betydliga sträckor.
Under loppet af 3,600 år skall han kunna flyttas en hel grad, och
till de 20 eller 30 gradernas flyttning efter istiden skall det ej
fordras mer än 72,000 till 108,000 år.
Vare sig härmed huru som helst, visst är, att astronomerna
ej kunna förneka möjligheten af en polförändring.
Vi kunna dessutom hänvisa till ett annat förhållande, hvars
orsak vi ej heller känna, men hvars verklighet är obestridd, och
det är den magnetiska polens vandringar. Att dessa ha sin grund
i förändringar af en eller annan art i jorden själf, möjligen i dess
inre(?), måste väl anses sannolikt; men af hvilken art dessa kunna
latituder och få ett kallare klimat. Detta stämmer märkligt öfverens med
det resultat, hvartill man kommit, nämligen att Nya Zeeland samtidigt med
Europa och Nordamerika haft två istider, medan däremot den patagoniska
istiden synes ha infallit tidigare eller till och med ända tillbaka i den sista
tertiära tiden (senare pliocena tiden), då nordpolen möjligen legat mer
öfver mot den asiatiska sidan än nu är fallet. (Se härom längre ned.)
* Observationerna visa en svag tillväxt af polhöjden för första
kvartalet af 1889, ett börjande aftagande i det andra, hvilket fortfar till januari
i år och utgör O. "5—o. "6. (Astron. Nachrichten 1889, b. 124.)
** Italienaren Fergola har sammanstält de pålitliga
latitudbestämmelser, som utvisa ändring af polhöjden, och får då följande ändringar
beräknade till pr 100 år: i Greenwich —2. "4, Washington —2. "8, Milano
—2. "5, Neapel —2. "4. (Atti d. Societå di Napoli. Acca. d. science.
Vol. 5, 1873.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
