Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tillägg: Expeditionens vetenskapliga resultat - III. Expeditionens vetenskapliga resultat - Hvilka krafter hindra inlandsisen från att stiga?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
662
EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA RESULTAT.
het kunna säga, att på ett visst djup under snöns yta måste
vara en temperatur af o°. Dessutom kan erinras, att genom tryck
bringas isens smältpunkt ner på lägre temperatur; det behöfves
visserligen starkt tryck för att ändra smältpunkten så mycket
som en grad, men det kan likväl komma att spela någon roll.
På det djup, där temperaturen stigit till o° eller rättare till
isens smältpunkt vid för handen varande tryck, där äro alltså alla
förutsättningar till städes för isens smältning. Tränga vi djupare,
skulle temperaturen stiga, men finnes där fortfarande is, kan detta
följaktligen icke .ske, och värmen måste åtgå till smältning af
denna. Blott på grund af jordens inre värme måste följaktligen
en smältning försiggå på isens undersida; ju tjockare islagret är,
dess tjockare måste följaktligen också det lager, hvari dess
temperatur står på smältpunkten, vara, och dess starkare måste
smältningen bli. Man inser således, att massans ökning på ytan i
följd af nederbörden kommer att. reglera smältningen i djupet.
Förutom den inre värmen tillkommer dessutom en annan
värmekälla. Genom hela ismassans rörelse måste ander det
ofantliga trycket utvecklas en våldsam friktion så väl mot bottnen som
mellan massans lägre lager inbördes. Denna friktion utvecklar
emellertid värme, och denna — stor eller liten — måste också
bidraga till smältningen. Vi kunna alltså påstå, att en snö- och
ismassa endast kan stiga till en viss höjd, i det smältningen på
undersidan motväger nederbörden; denna höjd rättar sig efter den senares
mängd samt efter ytans temperatur.*
Att en sådan smältning i inlandsisens djup verkligen
försiggår, har jag redan i bokens sista kapitel omtalat ett bevis på, som
jag själf iakttagit. För öfrigt är det ett välbekant förhållande
på Grönland, att det så väl vinter som sommar rinner älfvar fram
under inlandsisens rand. Att den smältning, som försiggår om
sommaren på ytan nära kanterna, är alltför obetydlig att kunna
lämna material till dessa älfvar, har, som jag hoppas, vår
expedition till fullo bevisat, och då återstår intet annat än att antaga,
att dessa älfvar bildas på inlandsisens undersida. Den vattenmängd,
som på detta sätt når hafvet, är ganska säkert betydligt större än
den, som når det i form af isberg. Smältningen på djupet måste
således på Grönland i högre grad än jökelmassans rörelse bidraga till
skapandet af en motvikt mot nederbörden. Så snart den sista stiger,
stiger inlandsisens massa i samma proportion; så snart den
sjunker, äger motsatsen rum. Huru det för ögonblicket förhåller sig,
kunna vi icke ha någon åsikt om; enligt de föreliggande iaktta-
* Äfven af det skälet kan alltså en inlandsis ej vara så tjock nära
randen som längre in, då ytans temperatur här är lägre. Detta förhållande
utjämnas dock något genom den större nederbörden nära randen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
