Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NITTONDE ÅRHUNDRADETS KON8T.
modet. Med glatt, korrekt, elegant penselföring målar han kejsarinnan och
hennes hofdamer just så vackra, som de själfva vilja se sig i konstens spegel.
Genren, konstateras det nu, hotar att uppsluka och ersätta
historiemåleriet. Genren representeras af en kraftig ung skola, som ej är bunden af
akademiska regler, ej fostrad i »traditionens tempel», Villa Medici. Till denna
hör bland andra Jules Breton, alltid skald i sina skildringar af landsbygdens
stämningar och af bondkvinnorna, dit hör Bonvin, interiörmålaren och
koloristen, och naturligtvis orostiftaren Courbet. Det moderna landskapet
uppbäres 1855 främst af Cabat, Huet, Troyon, Frangais, Rousseau, Daubigny,
Corot. Inom skulpturen äro David d’Anger, Rude och Barye spetsarna, för
öfrigt märkas Etex, som satt två reliefer på Arc de 1’Etoile, Cain, Jouffroy,
Maillet, Guillaume, Perraud, Frémiet m. fl. Sedan blir Carpeaux skedets
representativa skulptör, hvilket naturligtvis ej är att förväxla med skulptör på modet.
På 1860-talet tillkommo nya namn, Puvis de Chavannes, som vinner
officielt erkännande 1861 efter att under många år ha hört till de från salongen
refuserade, Gustave Moreau, som tillhör medaljörerna i årtiondets midt, Paul
Dubois och Aizelin bland skulptörer, Doré som tecknare, Fromentin — Algiers,
beduinens och den arabiska hästens framställare — belgiern Alfred Stevens, den
eleganta parisiskans målare. Cabanel och Baudry (den förres »Venus födelse»
och den senares »Vågen», båda på salongen 1863) äro framför andra de
smidigt eleganta kvinnoformernas raffinerade målare.
Det var detta år, 1863, kejsaren lät anordna »de refuserades salong» i
Industripalatset, vägg i vägg med den officiella salongen. Många konstnärer
hade arbeten både bland de utvalda och bland de förkastade, Chintreuil t. ex.,
som tagit sig det orådet före att ge sig in på vanskliga belysningsproblem,
dem han möjligen ej fullt löst och dem juryn i alla händelser ej gillade.
Bland de refuserade mötte också två yngre målare, den ene fransman, den
andre amerikanare, som både då och senare blefvo föremål för ifrig
diskussion. Det var Manet och Whistler — den förre hade utmanat publiken i
allra högsta grad genom en retsam sammanställning af nakna kvinnor och
klädda herrar ute i ett sommarlandskap, men Whistlers »dame blanche»
tyckes ha ådragit sig juryns onåd uteslutande på grund af det djärfva och
ovanliga målningssättet.
Ribot, Bonnat, Laurens, Regnault, Benjamin Constant, Lefebvre äro
målar-namn från denna tid, hvilken utmärkes af allt annat än konstnärlig
fattigdom och allt annat än lättsinne och upplösning. En utländsk målare gör sitt
inflytande gällande — spanjoren Fortuny. Han representerar virtuosmåleriet,
öfverdådigt, gnistrande, praktfullt och lekande, men på samma gång intensivt
färggladt i sin tolkning af söderns luft, ljus och soleffekter — en mera sund
virtuositet än den som samtidigt i Tyskland gör sig gällande hos Makart.
Det allt mera skärpta och mångsidiga naturstudiet ger hela detta skedes
konst dess karaktär. Verklighetsstudiet leder till friluftsmåleri och därifrån
till impressionismen, och denna rörelses genombrott bildar en osökt
gränspunkt för det skede i måleriets utveckling, som inleddes af engelsmännen
230
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
