Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRSTA KAPITLET
II
de Figge hamra på en dörr med sin käpp. Det var
hans vanliga signal.
Han som kom och öppnade, tycktes ej mycket
förvånad över att få besök så dags.
Och Figge var stolt över sin goda idé, då han en
stund senare satt i Svante Ulfs soffa med ett
likörglas framför sig. Värden var i nattrock, men med
vit halsduk, nyss hemkommen från en supé.
Figge mådde bra här i soffhörnet. Han var smal
och gänglig, hade pigga målareögon, små lättsinniga
mustascher, den ena pekande uppåt och den andra
nedåt. Händer, litet illafarna av såpan som han
tvättade penslarna i.
»Gamle Apemann», sade han med cigaretten i
munnen, »du har trevligt du. Det bör man inte ha.
Man blir bara dåsig och slapp, säg? Det är som
när man är inackorderad i familj — det skall man
inte vara — och äter mycke mat. Då blir man dum
och får inga idéer. Nej, man ska vara utan
pengar och vigga sin middagskrischa. Det är livet, då
känner man att man är konstnär. — Hör du,
Apemann, vill du jag skall måla nymfer och småttingar
här uppåt väggarna åt dig?»
»Ja bevars, bara du gör det färdigt också.»
»Färdigt! När blir en målning färdig? Färdiga
tavlor, det är det värsta som finns. Nej, man skall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
