Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IO
FIGGE
lian hade blommor, byster, en gammal gobelin och
en stor imiterad dito, som föreställde ett
bacchant-tåg, målat av Figge och upptagande hela väggen.
Där funnos vidare gamla stolar med rött sammet,
en modern divan och en gitarr, som alltid låg
framme och alltid var i vägen, då någon skulle sätta
sig.
Figge och Svante voro fortfarande goda vänner,
fast de voro så olika, som två människor kunna
vara.
Svante var smålänning. Han hade arbetet sig
fram, var den mest exemplariska akademielev som
funnits på långa tider, outtröttlig och flitig — och
alltid färdig med sina arbeten på föreskriven tid.
De första åren hade hans kamrater inte varit så
artiga just, när det gällde att bedöma hans studier.
Kamraternas kritik är alltid den värsta. Men han
lät sig icke bekomma. Och hur han knogade år
efter år, så blev han en av de mera bemärkta
eleverna, fick en hundralapp i drickspengar på
högtidsdagen och fick sälja akvareller på ’nordisk konst’.
Sade någon numera att det han målade inte var
bra, så blev han på fullaste allvar stött och kunde
då vara vresig och tjurig i månadtal, tråkig för sig
själv och andra och svår att blidka.
Han talade gärna om vad den eller den sagt om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
