Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TREDJE KAPITLET
49
ma, att du inte sagt ett ord. Ser du, jag tycker, att
vi... två gamla prissar, som vi... Inte borde vi
låta något komma emellan oss inte.»
Ulf sade ett ord om, att han av naturen var
misstänksam och att han inte kunde hjälpa det.
Nej, han skulle in och måla. Han hade brått.
»Adjö med dig!»
Han vände sig om och tog Figge i hand.
»Tro inte det», sade han.
Där stod Figge kvar, ond på sig själv, för att
han ej talat ut. Han hade ämnat säga sin gamle
Apemann hur liten grund denne hade för sina
misstankar, hur hjärtligt Figge önskade honom lycka
och framgång i allt, ja, i allt, att han vore i stånd
att offra vad som helst för honom, Dinas vänskap,
priset, som han var säker om, medaljen ...
Kanske ändå inte medaljen. På den berodde flera
år av hans liv, med den följde stipendier, resor,
studier i utlandet.
Det var kvavt där inne. Han kunde inte måla,
han måste ut och gå. Vad brydde han sig om Dina,
hon var en vacker flicka, men om det förargade
Apeman ... Han skulle undvika henne, åtminstone
då Svante såg dem. Och för övrigt så varade det
ju aldrig mer än åtta dagar.
Av gammal vana hade Figge, medan han reson-
4 z Figge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
