Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IO
FIGGE
Men nu, då han sett Figges slarviga utkast, fann
han den vara en teaterscen med nutidsmänniskor,
klädda i teaterkostymer, som alls ej passade dem.
Han hade uttryck i sin komposition och tanke, han
hade siden, pälsverk och lutan och gyllenläder och
en gammal golvmatta, men det var ändå inte så, han
ville ha det. Det förtröt honom, att Figge hade
fått en så stilfull fast enkel prägel över sin »Gustaf
Adolf och Ebba Brahe». Hans egen färg var svag
och entonig. Det var en god tanke hos Figge med
det djupblå draperiet, som gjorde en glänsande
effekt bland alla de varma färgerna och som
mäktigt framhöll Ebbas ljuslockiga huvud. Den färgen
skulle han för övrigt nog själv funnit, även om han
aldrig sett Figges tavla.
Flan måste se, hur det skulle taga sig ut på hans
duk. Han satte dit ett par blåa klickar. De gjorde
gott, mycket gott, de friskade upp det hela. Det
var omöjligt, alldeles omöjligt, att ha en annan färg
där än blått, det kunde ju en blind se. Att sätta
dit en röd gyllenlädersvägg, som han haft förut,
vore att förstöra hela tavlan. Han hade inte heller
varit nöjd med sin färg någonsin.
Han sökte rätt på ett par alnar blått siden, hängde
upp dem på skärmen och började att efter dem måla
dit ett draperi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
