Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
T. 26
FIGGE
»Nu är det sju år, jag har hållit på med det
förbannade måleriet!»
Figge stod framför en stor tavla, insatt i en
gammal ram med salongsnummer på. Den hade
ateljéns föregående innehavare lämnat efter sig jämte
en gammal renässansstol, en Venusbild och en sliten
gobelin, som täckte hela ena väggen.
Figge hade blivit mager och lagt sig till med
pariserskägg och pariserkläder, fast ej av årets
mode. Han såg eljest frisk och nöjd ut och
knappast äldre än förr, när han förekom på Stockholms
gator.
Men något maläten var han, där han stod i sina
gamla filttofflor, enkom gjorda för parisiskt
golvdrag, sin för detta »familjerock», nu degraderad til!
målarrock, och sin åttaåriga fez, ett minne från den
där maskeraden.
»Den fan tar inte!» Han kastade bort en pensel
och grep en annan av sitt eget patent. Det var en
med två alnar långt skaft — Figge hade infört den
sorten i handeln. Och medan han oupphörligt
sprang fram och tillbaka för att än se sin tavla på
litet avstånd och än sätta i en tusch här och där,
smågnolade han gamla visstumpar hemifrån:
»Karna, ho ä min» och »Värdes er förbarma, giv oss litet
bröd», uppblandade med franska strofer: »Je taime
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
