Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅTTONDE KAPITLET
8l
brackor. Jag var i Skanör en jul — trodde jag
skulle dö. Dricka toddy, det var allt vad man
gjorde. Och alla språkade de om pengar, om vad de
förtjänade. Och så var jag i julottan. Där var
stiligt förr i världen, när man var liten. Jag satt
där nu, mycket gentil karl — hade ett tjockt
stearinljus bakom mig. Bäst som det är, så driver
någon till mig ett slag i nacken. Det tyckte jag var
ett litet egendomligt sätt, jag ser mig om och får se
en tjock flicka sitta där. Såg ut som en fullmåne
i synen. ’Ursäkta’, säger hon, ’men det hade tagit
eld i håret.’ — Nej, den stån aktar man sig för. För
resten så har jag ingen att hälsa på där numera.» —
»Men tala då inte så sakta», sade Dina till Ulf,
som fortfarande satt tyst. »Du bör väl ha tusen
saker att tala om, du som lever med, du som har
blivit parisare.»
Ulf började tala, överlägset liksom förr. Det var
inte endast i Sverige, som det fanns brackor. Den
stora publiken var likadan överallt.
»Men det är orätt att ställa sig fientlig emot den»,
invände Dinas följeslagarinna.
»Vill fröken då, att man skall uppgå i
brack-hopen ?»
»Nej, men ni ska uppfostra oss» — hon sade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
