Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅTTONDE KAPITLET
8l
Dagen därefter hade han sovit bort all oro, och
han kände sig så märkvärdigt lätt och glad, då han
efter en förmiddagspromenad vände åter till sitt
hem. Det måtte varit vårvindarna och solskenet,
som orsakade hans glädje. Där han gick och
visslade och svängde sin eleganta käpp, kände han sig
som den tiden då han ännu var hemma i Stockholm,
höll tal och var radikal och hade en stor framtid,
som väntade honom.
Varför han var så glad? Hade han verkligen
någon orsak till glädje? Var han nu uppe i den
framtid, som han drömt sig? Åh nej, visserligen icke,
men — »man är väl ingen dräng heller.» Ja, Figge,
han kunde ruska av sig onödiga tankar, han var inte
dum, Figge.
Men Ulf borde verkligen snarare vara förargad
än glad. Hade han ej under hela promenaden, då
Dina gått vid hans arm, harmats över hennes
förändrade väsen eller snarare över, att han nu ej
kunde hindra sig ifrån att lägga märke till hennes
koketteri, som han förr ej hade velat se.
Ty hon visade sig ej till sin fördel nu, när hon
hängde vid hans arm och ibland välvde sina
ljusblå ögon upp till honom och smålog, eller då hon
barnsligt pratade om allt, som föll henne in, och
skrattade ett överdådigt klingande skratt vid varje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
