Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
T. 26
FIGGE
en stund senare, »att säga sådana barnsligheter, allra
helst till en fackman.»
Han bad henne fortsätta, och då sade hon att hon
hade svårt att förstå det nya måleriet. »Jag tycker
det är bara hantverk. Kan det verka förädlande,
säg? Ty det är ju i alla fall konstens uppgift.»
Svante visste ej, vad han skulle svara. Inte
kunde han servera henne sina gamla fraser om det
höga målet, om allt det där, som han själv längesedan
upphört att tro på.
Medan de gingo tysta vid varandras sida, kom en
liten gosse emot dem. Han stannade plötsligt och
började sedan att baklänges springa tätt framför
dem, så att han hejdade deras steg. Han
skrattade ytterst åt sitt påhitt, där han hoppade med
armarna utbredda och skälmskt tittande under sin
täta pannlugg upp på de vå.
Svante sneglade på Fanny.
»Vad månne gossen tror?» sade han så likgiltigt
han kunde.
»Vad skulle han tro?» frågade hon tillbaka.
Så tog hon gossen, satte sig ned på en stenbänk
med honom i sitt knä och sökte göra sig förstådd
;av honom. Hon strök honom över hans långa
mörka mjuka hår, som föll ned över hans axlar. Han
bara skrattade och arbetade med händer och fötter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
