Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XIII.
Det var vår igen. Flera år hade gått, sedan
Svante Ulf fick sin medalj. Han räknades nu bland
Frankrikes mera distinguerade konstnärer, ja, han
var så »distingué», att han ej ens brytt sig om att
utställa något arbete på denna salong utan
föredragit att lämna några småtavlor till en utställning i
Mirliton. I den eleganta klubbsalongen fingo
tavlorna bättre platser och blandades ej bort i hopen,
och allmänheten, som kom dit, visste på förhand, att
alla tavlor, som fått ett rum där, voro målade av
store mästare, av konstnärer, vilkas arbeten »väckte
sensation» och vilkas personer voro föremål för det
avguderi, som Paris ägnar målare och skådespelare.
Men granskade man noga de studier, som buro
namnet Ulf, målat i raska drag vid dukens
underkant, så kunde den skarpsynte upptäcka, huru
målaren strukit över ett årtal, som skvallrade om, att
tavlan förskrev sig från den tid, då lyckan ej ännu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
