Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
T. 26 FIGGE
hände en gång, att när Svante yttrat ett alltför
närgånget ord till henne, hon blev ursinnig och
kastade sitt ölglas rätt i ansiktet på honom. Och sedan
kom varken hon eller han dit mera.
Men dagen efter detta uppträde blev Svante på
allvar av med sin »härskarinna». Han gav henne
de 30,000, hon begärt, och reste ned till Spanien.
När han kom igen, var hon borta från hans
våning.
»Stackars Ulf», hade en av kamraterna yttrat, då
han gått ifrån Syrach, »han har inte för roligt.»
Nej, han hade föga roligt. Han målade åt sig
en resignation efter Figges idé — med timglaset,
pjerrotmössan och spindeln. O, vad han avundades
Figge, söndagsbarnet, som aldrig tvivlade och aldrig
miste modet, som fordrade intet och aldrig ens
visste, vart han strävade, utan lät instinkten leda
sig och bara gick fram eller drevs fram utan att
veta vart — och som var omtyckt av alla, fast han
aldrig gjorde någonting för att bliva det.
Kort efter sin återkomst från Spanien träffade
han Figge en middag i Luxembourgparken. Figge
var mycket luggsliten men ganska lik sig för övrigt.
Han bar sina långa spetsade mustascher pekande
mot skyn, natten satt elegant på sned, och han hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
