Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FJORTONDE KAPITLET
153
om — men titeln och rangen. Och ingen svår tjänst
— hänga upp tavlor och ordna porsliner.
Ulf hade varit medgörlig. Han hörde ännu
baronens avskedsord: »lita på mig.»
Han tog ett ljus och gick in i sin ateljé.
En stor, präktig ateljé Över allt funnos
konstverk, byster, antika avgjutningar. En gobelin,
framställande Psyche i det ögonblick, då Amor
lämnar henne. Bakom den stod en stor tavla, som
han börjat i Paris, men som han sedan aldrig brytt
sig om att göra färdig.
Staffliet upptogs i stället av en liten duk med en
bondgosse och en flicka, en sådan målning, som
gjorde honom populär här hemma.
Gröna slingor virade sig omkring det breda
fönstret. Utanför var himlen mörk med en och annan
svag stjärna. Här och där ett enstaka upplyst
fönster med en brinnande lampa.
»Arbeta? Nej, det är inte vägen.» Han gnolade
på Künstlerleben, som han valsat efter med
fröken Marika, och han hittade mossrosen, som hon
tappat och han behållit. I morgon skulle hon jämte
gamle baron göra en visit på hans ateljé. De skulle
finna den charmant. Men staffliet med det älskande
paret rullade han undan bakom ett draperi att
säll-skapa med manoequinen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
