Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
undgå att tryckas ner af den konstfatliga, grådaskiga tid han lefde i. Hans
senare målningar verka kolorerade, hans figurer få hektiskt röda kinder,
damernas hvita klänning och röda schal återkomma tröttande ofta, och
som bakgrund är ett kulissartadt stycke landskap uppställdt.
Jämte Breda är miniatyrmålaren Lorenz Sparrgren (1763—1828,
parisare från 1796 till 1805) skedets främste porträttör. Hans små porträtt
utmärkas för det lugna, intelligenta studiet och för total frånvaro af
effekt-sökeri.
Den akademiska ungdomen arbetade på att tillämpa de klassiska
skön-hetsreglerna på sina teckningar efter lefvande modell. Masreliez hade
prisat de gamla grekernas tradition: »de följde troget hvad som en gång varit
erkändt för skönt», och akademigossarna gingo efter förmåga i grekernas
spår. »De kunde icke göra en bonde efter en plog utan att modellera
honom efter antiken, och då blir det ingen nutidens bonde, som kör sin plog»,
yttrade en otrogen. Per Nordqvist ställde i sin bekanta komposition
»Kaffebeslaget» (omkring 1800) de stockholmska borgarfruarna i attityder,
som påminna om Davids romerska hjältar. Bilder ur det samtida lifvet
före-kommo ytterst sparsamt i måleriet och ansågos ha ingenting med sann konst
att göra. En målning sådan som Lauréus’ dansgille — en roande
framställning af tidens okonstlade sällskapsvanor — räknades till den låga
genren, saknade idealitet och borde föraktas. Akademiens uppfödingar
täf-lade i att måla klassiskt-mytologiska och bibliska ämnen — äfven
genre-artade motiv ur svenska historien konimo nu på modet. Akademien rörde
sig med små penningmedel men utdelade likväl efter råd och lägenhet
resestipendier till de unga talangerna. Nordqvist och Lauréus reste och
dogo utomlands liksom före dem Jonas Åkerström, beundrad för sin
klassiskt rena stil. Hasselgren studerade i tio år i Tyskland och Italien, kom
hem och målade intresselösa historie- och altartaflor. Westin, Sandberg
och Fahlcrantz stannade hemma och blefvo, jämte Krafft, Limnell och
ett par andra fördettingar, konstens ledande män och representativa
mästare under lång lid framåt. Fredrik Westin (1782—1862) målade
bibliska motiv — Krisli förklaring i Jakobs kyrka är typisk för hans
framställningssätt — och allegorier: Amor sväfvande öfver jordklotet, Flora
lagerkransar Linnés hyst, Kronprinsessan Josefinas ankomst till Sverige —
den unga furstinnan kommer sväfvande i skyn, ledsagad af amoriner och
svanor och mottages af Saga, som tronar på stranden under granar
framför en runsten. Samtida kritici jämförde Westin än med Rafael, än med
Correggio. Hans målningar, utan fasthet och styrka, med mjuka konturer
och »smekande», fadd färg, hänförde samtiden och lämna eftervärlden
oberörd. Som porträttmålare prisades han för idealitet i uppfattningen och
för färgens glans, karaktäristiken är tämligen svag men slofferna skickligt
återgifna, Från sin bästa sida visar han sig i den Bernadotteska
familje-taflan på Gripsholm — den visar bland annat, att han tagit intryck af de
porträtt af Gérard, som finnas i kungliga familjens ägo.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
