Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 17 —
ANNA. Så blir det tedags, och så går jag —
gå vi in till det dukade bordet i vår vackra matsal.
majorskan (nyfiken). Sitter ni bredvid hvarann
eller midt emot hvarann?
anna. Vi sitter, — jag sitter —–-(Hon
hastar broderiet.) Å, tant, jag är så olycklig!
majorskan (springer upp). Men Gud, barn, du
skrämmer ju lifvet af mig! Hvad i all världen ä’
det fråga om? Du sitter och talar om, hur
förtjusande du och Sven ha det ihop, och så ■—–
anna (jämrande sig högt). Jag ljuger tant! Jag
ljuger! Jag sitter ensam vid klaveret och ensam
vid mitt arbete. Jag dricker mitt te ensam och går
ensam i säng, och ligger ensam och gråter och gråter
och önskar, att jag vore död.
majorskan (indignerad). En sådan lymmel!
anna. Tant kan inte tänka sig hur många
tusen intima vänner han har! Otäcka kadettkamrater,
afskyvärda officerskamrater, som alltid ska dra honom
med sig. Och alla ha de så viktiga saker att tala
med honom om. Och under tiden sitter jag ensam
här hemma och gör inte annat än ser på klockan.
(Hon ser på klockan på kakelugnsgesimsen.)
majorskan (eftertänksam). Jag undrar, om du
egentligen har den minsta aning om, hur man skall
behandla en äkta man?
anna. Jag försäkrar dig, tant, att jag är så
gräsligt snäll emot honom.
majorskan. Snäll! — Hm — ja, naturligtvis.
Till en viss grad ska man ju vara snäll emot sin
man. — Men kär i honom!
anna. Ja, vet tant, att det kan jag då rakt
2. — Hämnd.
IT»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
