Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hunden, som ännu låg orörlig vid trappan, såg efter
honom med sorgsna ögon.
Först tänkte André rida direkt hem, men ju
närmare han kom Högvalla, desto långsammare
red han, och då han nådde vägen, som förde upp
till gården, red han förbi.
Han kunde icke rida hem.
Han kände sig på samma gång så orolig och
så besviken, så häftig och så trött, och han hade
ett obestämdt, starkt behof af att träffa någon, som
kunde få hans hjärta att klappa gladare och hans
mun att le, och nästan omedvetet styrde han kosan
till prostgården.
Den ansenliga prostgården låg nere på slätten
nära en skogsdunge, omgifven af
ladugårdsbyggnader, uthus och trädgårdar, som en liten värld för
sig. Allt bar vittne om, att goda inkomster satte
prosten i stånd att väl sköta sin landthushållning.
André red raskt fram till trappan, och knappast
hade en jungfru visat sig i dörren, förrän han ropade:
»Herrskapet är väl inte borta?»
Han blef nästan hemsk till mods, då han fick
till svar, att både prosten och prostinnan hade rest
in till Sköfde.
»Och fröken?» frågade André med andan i
halsen.
»Jo, fröken är nere i trädgården och rensar
körsbär.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
