Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jo visst!» svarade hon. »Han var i högsta
grad förtjust, både i min sång och i mig själf.»
Hon log ett litet ironiskt leende. »Ibland var
det nästan väl mycket. Han lofvade mig ju guld
och gröna skogar, kort sagdt en ’succès
pyrami-dal\ men så kom det ett alldeles oväntadt hinder.»
»Och det var?» frågade André spändt.
»Jo, det var majoren», svarade hon.
»Majoren!» upprepade André. »Kunde han
verkligen göra ett så starkt intryck på er, att ni
för hans skull uppgaf alla edra
konstnärssträfvan-den, hela er framtid?»
»Ja, jag förstår det knappast nu», svarade hon
och såg på honom, som om han skulle kunna
svara henne därpå. »Men det blef så.»
André sade i en förvånad ton:
»Ni blef så förskräckligt passioneradt kär i
majoren, att allt annat — — —»
o
»A, det var inte alls tal om förälskelse», sade
hon och slog afvärjande med handen. »Man
förälskar sig inte i majoren, men det var så mycket,
mycket annat. Han var den? som kunde göra mig
fri och själfständig, ge mig, lilla stackare, en plats
i samhället, plötsligt lyfta mig upp från min
kujonerade ringhet till en befallande öfverlägsenhet.
Han lade ju sig själf och hela världen för mina
fötter. Jag kunde inte motstå det!»
»Hvar träffade ni honom?» frågade André.
»A, det var i en mycket fin pension», svarade
hon. »Jag hade en svensk väninna, som studerade
för samma lärare som jag. Ilon hade ingen talang,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
