Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
innersta hjärta. Det skall väl finnas någon
rättvisa i vår tillvaro; någon som håller reda på oss
och ställer till rätta det onda, vi göra. Farmor,
jag tror inte, att Gud tål detta.»
Öfverstinnan satt och såg upp emot ljuset i
kronan och blinkade trött med ögonen.
»Kära barn», sade hon. »Rättvisa och
orättvisa, ondt och godt, — allt det där är mycket
elastiska begrepp. Och som du vet, så tror jag
inte det minsta på att det finns en Gud, som
ställer till rätta våra dumheter. Men när man blir
så gammal som jag, så ser man inte längre så
passioneradt på lifvets händelser, som du nu gör
i din ungdomliga ifver. Man tar det hela som en
mer eller mindre lyckad teaterföreställning, och
när man har fått kikaren i fickan, kvällskappan
på och är väl nere i vagnen, så tänker man inte
vidare på det.»
»Jag trodde du höll af André?» sade Vanda
med tragiska ögon. »Jag trodde, att hans lif och
lycka voro något mera för dig än en
teaterföreställning.»
»Visst håller jag af gossen. Det trodde jag,
att jag visat ganska tydligt, men jag kan inte
sitta så här och förtvifla öfver honom därför, att
han fått tag i en vacker kvinna. Ser du, Vanda!»
— den gamla damen drog schalen tätt om sig —
»måhända passa de verkligen för hvarandra, två
vackra, musikaliska människor, som de båda äro;
nå, tant mieux! Då ha vi andra ju intet att säga.
— Måhända är det bara ett experiment. Vi män-
Högvalla. 21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
