Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hön visste icke sjelf, hur hon strålade af lycka,
aen andra märkte det och hade godt deraf. Hon som
örr hade ansett det som ett straff att gå bort på
>judningär, och som endast tog det som en af sitt
äktenskaps besvärligaste pligter att konversera med
rammande, kunde nu timtals sitta och höra på
lågon gammal dams småprat eller någon tråkig herres
tnekdoter.
Hon log så vänligt mot alla, fann dem så goda
>ch älskvärda, och var tacksam för den minsta
upp-närksamhet. — Hon visste ju, att om dagen hade
rarit aldrig så lång och tråkig eller aldrig så arbetsam
>ch ansträngande, så kom belöningen med qvällen,
lär han kom, och han kom alltid och tillbragte om
>ckså blott en timme hos henne. Det var som en
jömd skatt, en outtömlig rikedom, som hon hade dold
>ch som endast hon visste af.
Nina hade aldrig förut haft någon förtrogen. Som
mg flicka hade hennes far varit hennes bästa vän,
>ch då hem, efter sitt giftermål, ville bespara honom
illa de strideT och smärtor hon sjelf genomgick, hade
lon blifvit tyst. Ingen af hennes mer eller mindre
lära bekanta visste egentligen något om hvad som
’örsiggick inom henne.
Men nu kunde hon på en gång tala, tala om allt
— för honom.
Hon fick ett starkt behof att en gång lätta sitt
ijerta helt och hållet, att riktigt tala om allt, som hon
lade genomgått.
Om sommarqvällarna satt hon ofta långa timmar
ned hans arm om lifvet och med hufvudet lutadt
H. Nyblom. 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
