Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SÅNGEN OCH SORGEN.
O Sången* Ande! sag, hvat skall jag ana
Din boning? Tankan djerf, i flygten anar,
TiH hinna ofvan ljusets bila bana
Den verld, som evigt välljud ordnat hir«
År da nog hård, att mig i fjerran svara:
”Din sorgsna sjal kan ej min boning vara!*
ren da Sr, af englars ursprnqg baren;
fy Jtlgt af Gud i hvarje jordiskt brott.
Från dig til) lån sin gladje har nataren»
Ty kårleken 4ig ISrt sin himlarost.
Nar Skaparn satte grins for jorderingen,
Då sonk du från hans barm på »ilfTer ringen..
Ooh kansléh vSektos: paradiset* dufva
Sin tjankf tolkade i ftfténlis frfijdL
Kung filten ljöd en hymn från hvarje tofrt,
Och andar svarade från klippans hSjd.
Du h6rdes ömt i balsamvinden tona;
Hvar blomma då slog nt sin siHa krona*
Och Skaparn, ^.vilade på sjunde etagen ,
Sitt Te^lj .frl/t^glad. * jord och’himlar såg;
^qr^QnsoJen, nysp ur cbaos dragen,
Din lyra vingad flög på ljusets våg,
Nar klangen molnets blåa mantel rörde,
Log . Jehovah: sin egen röst han Jiprdé.
Dock snart forbredde s% ett mWrfitlstHfcw
Med vredens &ika öfYerJädeaa glans:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 19:44:06 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/njksamdikt/2/0013.html
