Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»EN FÖRSTA HJÄRNAN
119
Nedanför detta sigill hängde mustascherna, rätt
ner, och som det alltid finns någon mening i
allting, så hängde de väl ner för att skyla munnen.
Men å andra sidan, som de voro glesa, så kom hela
munpartiet att se ut, som om ansiktet just där
rämnat för en kataklysm, och tänderna stucko fram som
blottade blyfyndigheter. En underlig grotta, i
sanning!
Ögonen stodo så ljusblå i det bruna skinnet,
att det tycktes, som om kraniet just där tunnats
af så hastigt, att hjärnan blottats, en ljusblå och
dallrande hjärnmassa. Och öfver allt detta reste sig
pannan som en sned vägg, i hvilken man karfvat
med knif, och det svarta håret störtade fram,
som vatten störtar öfver ett dammbord, och blef
hängande i luften, fullt af häpnad både för sin
och en åskådares del.
Men öronen voro stora och till hela sitt omfång
fastgummade vid hufvut.
Detta är den sanningsenliga bilden af Franz
Twieselmann; vill någon klaga, får han vänta till
den yttersta dagen, då kommer nog Franz
Twieselmann bland oss alla andra.
Det är lätt begripligt, att de gamla i provinsen
brusto i gapskratt, när de sågo denne underlige
främling framför sig. Och när hans efterföljare
kommo och alla voro i något så när samma stil,
då blefvo de ansedda som lustiga figurer, Mathias
Claussen, Aug. Stenling, Schibler, Lanckhals och
alla de öfriga, fru Marié Lomark född Cadiou från
Le Håvre inte att förglömma.
Men det skall heller inte hemlighållas, att när
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
