Note: This work was first published in 1994, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
være engstelig for at du befinner deg på kanten av en
psykose.
Så var det inte. Jag funderade. Jag tog fram bilder,
tog fram människor jag känt. Jag visualiserade.
Öppnade dörrar i det förflutna eller till det som kunde blivit
om jag gjort ett annat val. Gick in. Men det berättade
jag inte. Hon hade varit gift med Sigurd Hoel och
kände många författare men jag tror aldrig hon låg
och såg. Sigurd Hoel var en bra författare men inte
heller han skrev som om han kunde ligga och se.
Redan som barn hade jag märkt att det var farligt att
berätta att man kunde se. Om jag råkat nämna det fick
jag sedan låtsas att jag skämtat. Jag hade talat allvar
med Sara om detta hösten innan. Hon var religiös.
Hon såg.
– Om man kommer på dig med att du ser syner när
du vill då spärrar man in dig, sade jag. Var försiktig.
Berätta ingenting om det för andra.
Det var ju inte så att Sara hallucinerade. Det gjorde
inte jag heller. Men vi kunde det som andra inte kan,
de flesta andra i vart fall; vi kunde ta fram det förflutna
eller det fantastiska och gå in i det.
Inte heller detta skulle Nic förstå.
Jag tog nu medvetet fram Birgit när jag kom in på
mitt hotellrum. På en omväg ville jag bli klar över hur
jag skulle handskas med talet om provokation. Jag ville
förstå vad jag kände för Ellen också. Nic kanske i bästa
fall skulle trott att det var en masturbationsfantasi. Men
det var det inte. Jag tog fram Birgit och spelade upp en
hel scen. Jag styrde den inte. Hittade inte på.
Fantiserade inte. Jag öppnade en dörr och kiev in i ett förflutet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
