Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Erik Gustaf Geijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80 Erik Gustaf Geijer.
Du träder fram i ära,
Ocli verlden fylls af ljus.
Dess strålar hugnad bära
I sjelfva dödens hus.
Fröjd är i änglars boning,
På jorden fröjd, försoning
Och ett odödligt hopp.
Ej grafven oss förskräcker:
Den var din bädd också.
Din milda hand oss räcker,
Hur djupt vi hvila må.
Den dig i lifvets skiften
Har följt, skall ock ur griften
Upptagas i din famn.
Ty lär oss lefva, lida
Som du, och dö din död!
Låt oss din hjelp få bida,
1 kampen var vårt stöd!
Blott den, som delar striden,
Skall dela segern, fridén
Och himlens ro med dig.
När, Herre, du oss väcker
Den sista morgonväkt,
Och du din hand utsträcker
Att dömma jordens slägt:
Ljuft skall din stämma klinga
Och oss det budskap bringa,
Att ingen död mer är.
Skörden.
I nåd du, Herre! på oss tänkt:
Vår jord din rikdom hyser.
Den frukt, uti dess sköt vi sänkt,
I gyllne mognad lyser.
Välsignelse
Blott du kan ge:
Din högra hand
Åt våra land
Har gifvit korn och kärna.
Si, axet fälles till vår fot;
Oss fäller dödens glafven.
Af ladan tas vår skörd emot,
Och skördaren af grafven.
Kanske besår
Om några år
En odlare,
Ovetande,
Den torfva, som oss höljer.
Den jord, vi egt, oss eger då;
Vårt goda ega andra,
Och nya tjäll kring nejden stå,
Der nya slägter vandra.
Men, Herre! du
Skall, liksom nu,
Ock låta då
Din sol uppgå,
Och skördar pryda jorden.
Allt verldsligt flyr, förgår så fort
Ej må vi derfor sörja.
I lifvet vi din godhet sport,
I döden vi den spörja.
Ty den på dig
Förlitar sig,
Af död ej rörd,
Skall, som din skörd,
Till dina hyddor samlas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
