- Project Runeberg -  Nordiske Digtere i vort Aarhundrede : en skandinavisk Anthologi /
150

(1870) [MARC] [MARC] Author: P. Hansen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Erik Johan Stagnelius

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

150 Erik Johan Stagnelius.

Paradisets månskensnätter,
Edens blomsterkrönta slätter,
Ljusets änglar i det höga,
Aldrig skådar dem ditt öga.«

Tårar gubbens anlet skölja,
Ned kan dyker i sin bölja.
Gigan tystnar. Aldrig Necken
Spelar mer i silfverbäcken.

II. Flickan ocli jägaren.

Mamma sagt mig hundra gånger:
»Svär, o flicka, att åt skogen
Dina blickar ens ej vända;
Ty af bergsrå är han full.
Mången flicka der med ånger
Önskat att, förbudet trogen,
Hon ej lupit från sin slända,
Sina kardor och sin ull.«

Rosig morgonen sig höjde,
Hjul och qvarnar hördes bullra;
Jag åt skogen såg och tänkte
På hvad mamma förr mig sagt.
Kom så jägarn — kom och dröjde
Utför hyddan. På hans skullra
Herrligt eldgeväret blänkte
I den röda solens prakt.

Och han började att locka,
Och han sade: »Bästa flicka,

Kom att mig till skogen följa!
Se, hur ljuf och grön ban är!
Kom att purpursmultron plocka
Under ekarne och dricka
Källans friska silfverbölja!
Kom att bryta rosor der!

Gyllne äpplen träden kröna,
Underbara foglar sjunga,
Harpor ner i berget tona,
Skogsfrun på dess kullar går.
Mellan buskar i det gröna
Frasar den af perlor tunga
Silfvermanteln, och en krona
Strålar kring den högas hår.« —

Och hans ord min åtrå väckte.
Allt, hvad mamma mig förmanat,
Jag, min toka, strax förglömde
Och till skogs med jägarn gick.
Mörka skuggor snart oss täckte.
Hvad min tanke aldrig anat,
Hvad mitt hjerta aldrig drömde,
Innan kort jag röna fick.

Bästa flickor, mig ej frågen,
Hvilka under det kan vara!
Intet ord min tunga äger,
Som dem riktigt nämna kan.
Varen stilla och på högen
Läggen detta rådet bara:
»Misstron allt, hvad jägarn säger
Blott med falskhet umgås ban.«

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:55:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/norddigter/0180.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free