Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fredrika Bremer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fredrika Bremer.
273
ut«, och bad mig spegla mig i hans ögon.
Jag måste vara så ohöflig att säga honom,
att de voro »alltför små«. Han försäkrade,
att de voro desto klarare och öppnade dörren
till balsalen. I en slags munter förtviflan
sade jag till honom: »Nå efter du för mig
på bal, så skall du äfven dansa med mig,
din björn!« — »Gerna för t...n!« skrek
björn, och med detsamma voro vi inne i
salen.
Min förskräckelse minskades snart när
jag i det stora rummet blott såg en mängd
snyggt klädda pigor och drängar, som
svängde lustigt om med hvarann. De voro
så upptagna af dansen, att de knappast
märkte oss. Björn förde mig upp till öfra
ändan af salen, och der såg jag sittande
på ett högt säte ett mycket stort och starkt
fruntimmer, vid pass 50 år, som med en
viss allvarfull ifver spelte på en stor fiol
och stampade takten med kraft. Hon hade
på hufvudet en besynnerlig och hög mössa
af svart sammet, som jag vill kalla Kask,
efter det ordet rann mig i hågen då jag
såg den, och jag ej vet något bättre. Hon
såg. bra, men besynnerlig ut. Det var
generalskan Mansfelt, det var min mans
styfmor, det var ma chère mèrel Hon
kastade snart sina stora mörkbruna ögon
på oss, slutade genast att spela, lade bort
fiol och stråke och steg upp med en stolt
hållning, men glad och öppen min. Björn
förde mig fram. Jag darrade litet, neg
djupt och kysste ma chère mére’s hand.
Hon kysste mig på pannan och såg på mig
en stund så skarpt, att jag måste nedslå
ögonen, hvarefter hon å nyo kysste mig
mycket hjertligt på mun och panna och
omfamnade mig nästan lika duktigt som
björn. Nu kom ordningen till björn; han
kysste vördnadsfullt ma chère mére’s hand,
hon räckte honom sin kind och de sågo
mycket vänliga ut. »Varen välkomna, mina
kära vänner!« sade ma chère mère med
hög, manlig röst, »det var beskedligt att
ni kom till mig innan ni for till ert eget.
Det tackar jag er för. Jag skulle väl tagit
bättre emot er, om jag varit prevenerad,
men i alla fall vet jag, att »välkommen är
bästa rätt.« Jag hoppas, mina vänner, att
ni stanna qvar till qvälln?«
Björn ursäktade oss, sade, att vi önskade
snart komma hem, att jag var trött afresan,
men att vi ville dock ej fara förbi Carlsfors,
utan att betyga vår vördnad för ma chère mère.
»Dä bra, dä bra!« sade ma chère
mère nöjd, »vi skola snart talas vid der-
inne, men först måste jag säga ett ord till
folket här. »Hör på g o vänner!« Och
ma chère mère knackade med stråken på
fiolens rygg, till dess en almän tystnad
uppstod i salen. »Mina barn!« fortfor hon
högtidligt, »jag har att säga er — för
böfveln! vill du vara tyst der borta? —
Jag har att säga er, att min kära son
Lars Anders Werner nu hemfört som sin
hustru denna Fransiska Buren, som ni här
ser vid hans sida. Giftermål beslutas i
himmelen, mina barn, och vi vilja be
himmelen välsigna sitt verk i detta äkta par.
Vi skola allesammans i afton dricka en skål
på dess välgång. Se så, nu kunnen J
dansa, barn! Olof! kom hit du, tag fiolen
och spela så godt du kan.«
Under det att ett sorl af jubel och
lyckönskan gick genom församlingen, tog
ma chère mère mig i handen och förde mig
jämte björn i ett annat rum. Här befallte
hon in punsch och glas. Emellertid stödde
hon båda armbågarne mot. bordet, satte
knytnäfvarne under hakan och såg på mig
stinnt, med en blick snarare dyster än
vänlig. Björn, som såg, att ma chère
mére’s utkik brydde mig, började tala om
gröda och landtsysslor. Ma chère mère
suckade ett par gånger så djupt, att det
liknade ett stånkande, hvarefter hon tycktes
göra våld på sig, svarade på björns frågor
och när punschen kom in, drack hon oss
till i det hon med allvar i blick och ton
sade: »son och sonhustru, er skål!« Sedan
blef hon vänligare och sade med en skämtsam
ton, som mycket klädde henne: »Lars Anders,
jag tror ej, att man kan säga, att du köpt
grisen i säcken. Din hustru ser allsicke
bortkommen ut, och har ett par ögon att
köpa fisk med. Liten är hon, bra liten,
det är sannt, men »liten och käck stoppar
ofta den store i säck.« i
Jag skrattade, ma chère mère äfven;
jag började finna mig i hennes sort och
sätt. Vi språkade en stund muntert, och
jag berättade några små resäfventyr, som
mycket roade ma chère mère. Om en stund
stego vi upp för att ta afsked, och ma
chère mère sade med ett mycket godt leende:
»Jag vill ej uppehålla er i afton, så kärt
det är mig att se er. ’ Jag kan väl tänka,
att hemmet drar. Bli hos Er i morgon
om ni vill; men kom i öfvermorgon og
ät middag med mig. För öfrigt vet ni
väl, att ni ären Välkomna när som hälst.
Fyll nu era glas och kom och drick
folket till. Sorg må man behålla för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
