Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oscar Patrick Sturzen-Becker (Orvar Odd)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
366
Oscar Patrick ’Sturzen - Becker. 366
Andra kryssade modigt opp
att pröfva våg och väder,
stolt med vajande flagg på topp!
(så gjorde ock våra fäder!)
Men vi på medvind väntade jemnt
inom ständigt samma diktaler,
och lappade våra segel på skämt,....
försigtiga amiraler!
Så kom der omsider den väntade vind;
den sträcker vimpelns tunga,
den flägtar hälsa kring folkens kind,
och fyller tidens lunga.
Och se, der ilar med säker gång
re’n mer än en förbi oss,
ombord är frihet och mod och sång,
och man vinkar åt oss »Adios!«
Men vi, — vi ligga i hamnen än
och vinda långsamt vårt ankar ....
Vi äro så hjertans kloka män
och hvälfva så djupa tankar!
Till de unga.
Evigt i hörnet af fädernehärden
sömnigt vid gammaldags-sagor att nicka,
dömdes dig ej, medan ung är din blod;
ut i den fria, den vexlande verlden,
stormarnas friskare luft till att dricka,
sinnet att vädra och härda ditt mod!
Ständigt de trampade vägar att vandra,
blott til det samma evinnerligt leder,
andens en ålderdomskrämpa är det:
du, att i vildmarken rödja dig andra,
innan din flygtiga vårsol går neder,
fatta din yxa och våga ett fjät!
Klättra omkring uti vetandets alper!
Många förborgade fruktbara parker
finnor du der bakom skrefvornas snar,
och från de manligt bekämpade stalper
ständigt, till lön, öfver skogar och marker
friare, nyare utsigt du har.
Hissa ditt segel och skjut ifrån stranden,
tankens Omätliga verldshaf att plöja!
kasta dig ut uppå vinst och förlust!
Endast den fega och hopkrympta anden
älskar i storm vid sitt anker att dröja,
följa i stiltje med årån sin kust.
Nya, förvånande arkipelager
här sina skatter för dig skola tömma;
plocka den gyldene frukten och njut!
För en Columbus, hvarthän han ock drager,
okända land bakom synkretsen drömma,
eviga sanningar, dolda förut.
Vet att för dig sina önskningar sända
väntande skaror och följa din banas
vexlande öden med orolig själ!
Ty hvad som stort skall för seklerna hända,
hvad genialiskt skall verkas och danas,
blott från de unga det kommer likväl.
Andra toner.
Der går en lexa från fordomdags
bland konstens höga patroner
om diktens superfina natur
och olympiska relationer.
Fru Poesia, så fin och rar,
hon sitter i gudarnes kretsar,
jemnt med en tulpan, likt hjerterdame,
mellan tvenne fingerspetsar.
På det sjelfbehagligas ejderdun
lion af lutter sällhet hickar
och med ett trefligt fullmånsporträtt
hon fromt öfver verlden blickar.
Det är en oskuld från topp till tå
med edukation af en fröken,
hon lefver af lutter ambrosia
från de himmelska gästabuds-köken.
Godt! jag den sångmön känner rätt väl,
men jag känner också en annan,
en sånggudinna med sköld på arm
och med allrar måladt på pannan.
Hon står i de lyssnande folkens midt
och sitt stolta qväde qväder,
en annan visa, än månskensglam
och det eviga prestmunväder.
Hon sitter icke derofvanom
bland idel englar så nobel,
men går genom verlden borgerligt fram
förutan purpur och sobel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
