Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - August Blanche
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
August Blanche.
463
En af de högborna slägtingarna, en dam
i djup sorgdrägt, men strålande af ungdom
och skönhet, hade i flera repriser fört till
sina läppar den ring, som tillfallit henne,
och till och med lemnat en tår på de
silf-verhvita stråen.
Juveleraren, den skalken , försäkrar att
han icke utan den djupaste rörelse kan
erinra sig denna vackra seen, tilläggande:
»Och icke heller kan jag glömma den
arma bocken hur han stretade emot, under
det vi klippte af honom skägget. Han
borde likväl, tycker jag, kännt sig smickrad
och stolt öfver den ära, som bereddes honom
derigenom att hans skägg, infattadt i guld,
fick linda sig kring de finaste och mest
högborna frökenfingrar och sedan undan för
undan gå i arf intill sednaste efterverld.
På den ena ringen stod: »Minne af en
älskad far« ; på den andra: »Minne af en
vördad onkel«, med mera dylikt som kunde
kittla fåfängan. Men de äro alls inte
fåfänga af sig de fromma djuren, och deruti
ligger måhända det väsendtligaste sora
skiljer dem från menniskan.«
»Men det var väl ändå ett
skälmstycke« , invändes en gång.
»Ja visst,« medgaf juveleraren ; »men
hvad skulle jag göra! Jag hade varit
förlorad och hela den höga familjen förtviflad.
Nu blefvo vi alla nöjda och glada, tack
vare den hvita bocken!«
»Men om en gång saken uppdagas?«
»De första veckorna var jag allt något
orolig,« svarade juveleraren; »inen sedan
blef jag fullkomligt lugn. Ty nämn mig
en sorg som hållit ut sorgkläderna — nämn
mig en rik mans minne som varat längre
än fjorton dagar!«
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
