Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Två naturdikter af en naturhatare. Af Lennart Hennings - 1. Månsken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Två naturdikter af en naturhatare.
Af Lennart Hennings.
i. Månsken.
1 let är en het och kampfylld dag, som jag lämnat
^ J bakom mig, och när kvällen nu ändtligen är hos
mig, då välsignar jag dess skuggor och dess
svala ro. Det hettar och bränner ännu i mitt ansikte,
och mina ögon värka efter att ha stirrat länge och
skarpt.
Kvällen öfvergår i natt, medan jag vandrar fram
på vägar, som jag dunkelt erinrar mig från min
barndom. Allt mörkare bli träden, slutligen ha alla deras
färger smultit samman till en enda, löfverk, grenar och
stammar, allt är svart, svart som mina minnen, svart
som mina aningar — det är den bittra liknelse, som
faller mig på läppen.
Är jag förföljd? Jag tycker, att det går någon
bakom mig på vägen, det skymtar en skugga då och
då, och ett genljud eller ett eko af steg når mitt öra
ibland. Jag vill intala mig att det är bara inbillning,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
