Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är att älska och göra godt äfven mot dem, som göra illa. »Den
som rätt kunde måla kärlekens bild, han skulle då hafva målat
Guds anlete rätt», säger Luther.
Från Hallsberg reste vi med snälltåget samma dag vid
middagstiden och anlände till Göteborg kl. io på qvällen. Här
mötte oss kära vänner, som med öppna armar togo emot oss
och helsade oss välkomna. Det är godt att hafva sådana
vänner på en plats, dit man kommer, och att komma likasom i
famnen på dem, när man kommer. Jag tänker ock, att när vi
komma till det nya Jerusalem, skola vi möta en skara utan
like, som skall taga emot oss, en skara oräknelig af änglar och
frälsta menniskor, som skola välkomna oss.
På söndagen den 26 maj predikade jag i Betlehemskyrkan
i Göteborg. Texten var dagens evangelium i Joh. 16: 23—33.
Det är sköna ord, herren der säger till sina lärjungar. De
skulle snart förskingras och lemna honom allena. Men han
tröstar dem på förhand dermed, att han ändå ej är allena,
emedan fadern är med honom. Detta, säger han, har jag talat
till eder, på det I mån hafva frid i mig; i verlden hafven I
betryck, men varen vid godt mod, jag har öfvervunnit verlden.
Han segrade, och den segern var vår. Ty det var för oss han
stred, och våra fiender han öfvervann. Han stred icke mot Gud
och hans vrede. Fadern var icke emot honom utan med
honom, och med fadern stred han mot våra fiender och nederlade
dem. Ja, Gud vare lof!
På aftonen talade Lindgren i Betlehemskyrkan. Jag reste
ut till Alingsås. I Alingsås hade mina vänner begärt att få
låna kyrkan. Det var omöjligt. Kyrkoherden trodde, att jag
var en högst farlig menniska, och då var det naturligt, att han
icke ville öppna kyrkan. Man må aldrig begära, att en
person skall göra, hvad han anser vara farligt. Men genom
borgmästarens försorg uppläts en staden tillhörig park. Och der
var härligt att vara. Någon stund, förrän sammankomsten
skulle börja, lät Gud regna för att afkyla den heta luften och
slå ned dammet. Under hela sammankomsten lät han moln
skymma för solen, så att vi icke kunde önska en bättre
väderlek för en sammankomst i det fria. Folk var ock samladt så
talrikt, att det icke på långt när hade fått rum i kyrkan eller
i kyrkan och bönehuset tillsammans. Och så visade det sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
