Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade ett utseende, som om hon vore ett litterärt fruntimmer.
Om hon verkligen var det, kan jag icke säga. En annan af
de tre presterna var amerikanare. Han såg dock icke
prester-lig ut. Deremot var han en liflig och verksam landagent. Ett
par, tre dagar innan vi kommo till land, delade han flitigt ut
bland passagerarne en beskrifning öfver Nebraska, hvilken
fraqi-stälde denna stat såsom ett riktigt paradis och ett »underland».
På insidan af titelbladet stod en förteckning på medlemmarne
i provinsialstyrelsen för ett bolag, som egde en större sträcka
land inom nämda stat. Muntligen prisade han äfven Nebraska
för mig och frågade, om jag ämnade mig dit.
»Ja», svarade jag.
»Det var väl, sade han, då kan ni få se på det landet. Vi
skulle så gerna önska, att vi der finge ett stort svenskt
settlement. Vi hafva ingen svårighet att afyttra jorden, men vi
tycka så mycket om svenskarne, att det skulle vara oss en
glädje, om vi finge en större sträcka upptagen af dessa hederlige,
nyktre och idoge män.»
Jag kände mig rätt smickrad af detta omdöme om mina
landsmän men iakttog likväl en viss tillbakadragen ställning.
Ty jag må bekänna, att jag icke från Sverige hade medfört en
odelad aktning för de amerikanska affärsmännen, allra minst
för de s. k. landagenterna. Och den omständigheten, att
mannen var prest, kunde icke betaga mig denna fördom i
förhållande till honom. I hans sällskap var äfven styrelsens president.
Han kunde hjelpligt tala tyska. Han är bosatt i London och
verkar der för bolagets ändamål. Äfven han var mycket ifrig,
att jag skulle besöka den trakt, der de hade sitt land. Bägge
lofvade mig också fribiljett på bolagets jernväg. Jag tackade
så mycket, men något löfte gaf jag icke. De värda herrarne
syntes emellertid synnerligen belåtna, och jag kunde tydligen
se, att de trodde sig hafva mig alldeles på gaffeln. Jag log i
mjugg deråt. Deras mening var nämligen, att jag skulle köpa
ett större stycke land och sedan hemta dit ut från Sverige en
skara landtmän, som skulle bebygga det. Längre fram då^cje
tyckte, att jag dröjde, fick jag bref från den enes son, som .
sekreterare i bolagets styrelse. Han ville meddela mig, att det
land, som hans far »lofvat mig att köpa», hade andra spekulanter,
och att bolaget lofvat sälja det till dessa, om jag ej kom och tog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
