Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sådant förekom på de transatlantiska ångbåtarne den sista
natten före fartygets framkomst. Och det var väl detta, som de
goda herrarne visste.
När man köper en biljett för resan till Amerika, så
innehåller denna vanligen tydliga uppgifter om, hvad man har att
få för sina penningar. Bland dessa uppgifter förekommer utom
mat och dylikt äfven uppassning. Emellertid bör man icke sätta
allt för stor tro till denna uppgift. Jag fick till min stora
förvåning höra, att uppassarne ombord, som voro ganska många,
ingen lön hade af bolaget utan voro för sitt uppehälle helt och
hållet hänvisade till de drickspengar, de kundq få af passagerarne.
Det var harmligt att fä veta detta. Om det var sant eller icke,
det är en sak, som jag ej kan afgöra. Men så kom jag åter
ihåg Bsedekers förr omnämda råd, som jag vill lägga alla andra
resande på hjertat, att den, som är allt för mycket rädd för
förargelser, bör icke göra någon resa alls utan stanna hemma.
Denna ordning gör emellertid, att uppassarne rent af fordra
drickspengar. Det har ock, enligt hvad man sade mig, blifvit
sed, att den, som städar hytterna, skall hafva en engelsk shilling
(= go öre) för hvarje dygn af hvarje passagerare, samt att de,
som passa upp vid bordet, också skola hafva en shilling för
dag af hvarje person. Dessutom skulle skoborstaren hafva
något. Jag låtsade icke särdeles om det der utan gaf den
stewart, som städat hytten, ett halft pund (d. v. s. nio kr.) för
mig och min son. Vi hade nämligen bott i samma hytt. Han
var en hygglig karl, tackade för, hvad han fått, och sade, att
om han kunde vara till någon hjelp med sakerna, ville han
g erna stå oss till tjenst. Den stewart, som hade passat upp vid
bordet, gaf jag äfven ett halft pund. Han såg mäkta misslynt
ut och frågade, om detta skulle vara både för mig och
min son.
»Ja, svarade jag, är det för litet?» hvarpå han å sin sida
med mycket trumpen uppsyn svarade:
»Ja, herre.»
»Nä, sade jag, då skall jag gifva er mer», men
aflägs-nade mig också i det samma.
När jag hade kommit upp på däck, skickade jag min son
ned med två shillings till. Detta kunde emellertid icke göra
honom belåten, hvilket föranledde mig att på återresan särskildt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
