Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvilket vållade, att han lemnade församlingen och flyttade till
Kristina. På tionde söndagen efter trinitatis 1698 fick
församlingen besök af pastor Björk. Han predikade öfver dagens
evangelium: Jesus grät öfver Jerusalem. Hans predikan gjorde
ett väldigt intryck. Församlingen beslöt att sända en
deputation till Rudman för att bedja honom om förlåtelse och kalla
honom tillbaka. Tillika bestämde hon, att »den som helst skulle
klandra på» prestemas åtgörande för kyrkans uppförande, »skulle
plikta 10 pund». Rudman antog kallelsen med glädje och kom
igen med deputationen. Kyrkan blef nu bygd på den plats,
som genom lott blifvit bestämd. Rudman sjelf deltog
personligen i byggnadsarbetet. Af sina tillhörigheter sålde han de
mest värdefulla och lemnade penningarna till bygget. Den 2
juli 1700 invigdes den nya kyrkan.
Pastor Rudman hade ej varit mer än tre år i Nya Sverige,
förrän hans krafter voro brutna dels till följd af klimatet dels
»af öfvermåttan drygt arbete och ridande sent och bittida».
Af naturen var ock hans bröst svagt. Han ämnade derför
återvända till Sverige. På sommaren 1702 höll han
afskedspredi-kan och flyttade till New-York, der han i afvaktan på
skepps-lägenhet till Sverige förestod en holländsk luthersk församling.
Emellertid blef ingen resa af. Han återvände till Philadelphia,
der han dog i sept. 1709, ej fullt 40 år gammal. Han ligger
begrafven i Wicacoakyrkan.
I sakristian fans vid min dervaro bland andra minnen en
gammal svensk bibel. Den var icke fullständig. Samvetslösa
besökare hafva icke aktat för stöld att i smyg rifva sig ett
blad ur den samma, när de besökt kyrkan. Jag tog nu det
defekta exemplaret i min hand, gick innanför altaret och läste
en af Davids psalmer. Derefter föllo vi alla närvarande på
knä, jag innanför altaret och de andra utanför altarrunden, och
så tackade vi Gud för all den trohet, han hade bevisat våra
fäder. Och vi bådo honom hjelpa och välsigna oss, så att vi
en gång måtte få samlas med de troende af dessa i himlarnes
rike, lika visst som vi nu voro samlade i det rum, der de hade
prisat och tillbedt samma Gud som vi.
När vi kommo ut ur kyrkan, besågo vi en mängd
grafvår-dar. Den första, som mina ögon föllo på, var vården öfver en
svensk man vid namn Lamb, född i samma stad som jag, näm-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
