Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tresse att genom smicker få skandinaverna att gå deras
ärenden, för att sedan sins emellan dela rofvet. Vi veta emellertid
alltför väl, hvad detta fala smicker innebär, och derför förfelar
det numera sin verkan.»
I detta tidningens klagomål hafva äfven andra tidningar
instämt. Det kan derför anses såsom ett uttryck af det
allmänna förhållandet, om än med aktningsvärda undantag.
Svenskarne i Amerika äro i allmänhet mycket ömtåliga
om sin nya nationalitet. Ibland får man höra eller läsa
yttranden af dem, som äro riktigt fantastiska. Såsom exempel derpå
vill jag anföra följande ord ur ett tal, som augustanaprofessorn
Svensson i Lindsborg, Kansas, 1888 höll i Chautauqua om
svenskarne i Amerika. Han säger bland annat:
»Jag skulle vilja säga, att Amerika är verlden. De Förenta
Staterna äro menniskoslägtets stora förädlingsanstalt. Då vi
af många nationer skapa ett enda folk, taga vi vara på alla
deras goda sidor och kasta på kortare tid, än sådant någonsin
förr skett, bort deras laster, misstag och fördomar, insupna
under tusen år. Att vara amerikanare är att vara en af
himmelens favoriter. Att vara en icke-amerikanare och ändock
för-blifva här, är ett osvikligt tecken på en skälm och en dåre.
O, Amerika, du är slägternas, nationernas hopp. Du är svaret
på mensklighetens böner, uppsända under årtusenden. Jag
känner, att det finnes intet på jorden så stort, så imponerande,
så förhoppningsfullt som att vara en medborgare af denna den
största, kristligaste och mest civiliserade nation på jorden —
den amerikanska nationen.»
Sådana ord kunna vara ganska förklarliga hos en svensk,
som är född i Amerika, och som icke känner till något annat
land. Men jag hörde äfven svenska svenskar tala ungefär på
samma sätt. Och icke allenast det. Många gånger sårades
min fosterländska känsla af att höra, med hvilken ringaktning
samma svenskar talade om sitt gamla fädernesland, och huru
gerna de begagnade tillfället att göra för Sverige nedsättande
jemförelser mellan svenska och amerikanska förhållanden.
Första dagen jag var i Ncw-York, hörde jag en svensk med
föraktlig ton säga:
»Det här biter det gamla kåntrit», d. v. s. det här är
något bättre, än hvad gamla Sverige har att bjuda på.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
