Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ende obehag. Det fans nämligen personer, som af dem hade
tagit anledning att utbasuna, att det kostade en dollar att gå
och höra P. W. predika. Detta väckte hois åtskilliga ond
blod, allra helst som de välvilliga trumpetarne också låtit
påskina, att dessa penningar skulle tillfalla mig.
»Tio millioner lär han hafva förut, sade en, och nu har
han kommit hit till Amerika för att skaffa sig den elfte.»*
Predikan hölls i en park, som låg alldeles intill hemmet.
Det var meningen att inköpa denna park för hemmets räkning,
och priset sades vara bestämdt till 4,000 dollars. För
ändamålet skulle nu upptagas kollekt, hvilket också skedde.** Björk
talade för kollekten, och sedan han slutat, sade han:
»Bröderna torde nu vara goda och gå omkring med sina
hattar och upphemta de frivilliga gåfvorna.»
Derpå svarade jag: »Jag börjar», hvilket bland de
församlade väckte rätt stor munterhet. Det var dem alldeles
oväntadt. Jag tog alltså min hatt och gick från bänk till
bänk. Kollekten inbragte icke mindre än 500 dollars d. v. s.
nära 2,000 kr. Något köp af parken blef Hkväl icke af, ty
egaren höjde priset, efter hvad man berättade mig, till 7,000
dollars.
Mellan de bägge predikningarna voro jag och flere af
predikanterna inbjudna på middag till en landtgård icke långt
från hemmet. Det var ett mycket fint och trefligt ställe, som
eges af en svensk vid namn Pettersson. Denne kom till
Chicago för några och tjugu år sedan. Han egde då ingenting.
Nu deremot är han en mycket rik man. Vi åto ute i hans
trädgård på de vackra gräsmattorna i skuggan af de stora
lummiga träden. Det var en mycket angenäm middagsrast.
* Det fins många personer både i Sverige och Amerika, som äro riktigt
sjuka af tanken på, att jag skall förtjena så ohyggligt med penningar. Redan
strax efter första häftets utgifvande började några svenska tidningar i Amerika att
syssla med den frågan, huru mycket jag skulle förtjena på min reseberättelse.
Svenska Amerikanska Posten i Minneapolis för den 13 maj 1890 vet, att jag
»redan är millionär» samt kommer att förtjena »tiotusental af kronor» på min
reseberättelse, och Svenska Tribunen i Chicago för den 8 maj har räknat ut, att min
reseskildring »säkerligen skall inbringa mig mer, än Sveriges statsminister har i
lön på ett helt år». Jag är glad att icke stå i någon förbindelse till dem.
** Alla kollekter, som upptogos vid de sammankomster, som jag under min
resa höll, tillföllo Barmhertighetshemmet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
