Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
år vid grufvorna. Deras håg står till vesterns fält, der de
hoppas blifva sina egna herrar. En liflig del i grufarbetet på denna
plats har en svensk grufingeniör vid namn Per Larsson tagit.
Genom ihärdighet och skicklighet har han vunnit mycket stort
förtroende. Han bor emellertid icke mer der utan är nu
grufingeniör i en stad vid namn Norway icke långt derifrån.
Vid pass en svensk fjerdingsväg eller något mer från
staden, ligger ett vattenfall. Vid detta äro anlagda väldiga
maskiner, hvilka genom ett mycket groft plåtrör pumpa luft, som
drifver alla maskiner i och närmast omkring grufvorna.
När missionsförsamlingen i Iron Mountain bildades (1S82),
bestod den af sju personer. Nu har hon 140 medlemmar. Hon
har sedan 1886 egen kyrka, som rymmer vid pass 400
personer, samt sedan 1887 ett pastorsboställe.
Jag predikade äfven här i en Skating Ring, en förträfflig
lokal. Bland den stora åhörarskaran, som väl uppgick till 10- å
12-hundra personer, fans en massa små barn, som icke ville
nöja sig med att höra utan tvärtom gjorde allt, hvad de kunde,
för att genom sitt skrik öfverrösta mig. Det var allt annat än
trefligt, men äfven det måste, förstås, gå. Så småningom
somnade de, det ena efter det andra, och det var nog det bästa, de
kunde göra, till både sin egen och församlingens uppbyggelse.
Lördagen d. 13 juli reste jag till Norway för att helsa på
ingeniör Larsson. I Norway hade de närmast föregående
da-garne rådt mycket stor glädje, som gifvit sig luft i allehanda
tillställningar, såsom flaggning, kanonsalut m. m. d. Norway
var en ny stad, som växt upp omkring en grufva. Malmen i
denna grufva hade emellertid börjat utsina, och man fruktade,
att staden snart skulle blifva öde. Icke långt derifrån ligger
en annan stad, kallad Quinisec, som på samma sätt vuxit upp
omkring en grufva, hvars malm tagit slut; och der, berättade
man mig, stodo redan 300 hus öde. Inom kort vore det ock
att vänta, att staden skulle vara fullkomligt obebodd. Nu
fruktade man, som sagdt, samma öde för Norway. Detta väckte
naturligtvis stort bekymmer. Men just i de dagarne hade man
lyckats upptäcka en ny grufva. Och det var detta, som vållat
så stor glädje. Staden var räddad.
Hos Larsson träffade jag den förut omnämde fattige och
sjuke finnen, som jag hade skrifvit ett rekommendationskort åt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
