Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det. När de blifvit druckna, varda de alldeles vilda och begå
ofta våldsamheter mot de hvita. Detta anmäles. Trupper
skickas dit, och det land, som de hade på det vilkor att de icke
skulle ofreda de hvita, tages ifrån dem. Vinningslystnaden
frågar icke mycket efter det sätt, hvarpå den kommer åt
dollarn, bara den kommer åt honom. Och der man icke kan
ostraffadt med arsenik eller revolver förderfva menniskor, der
gör man det utan påföljd med bränvinet.
Om denna sak säger en författare: * »Dryckenskapen var
så godt som okänd bland indianerna före europeernas ankomst.
Sedan dess har denna last anstält fruktansvärda härjningar
bland dem. Förhållandet mellan europeerna och indianerna var
från början fiendtligt. Man öfverträffade hvarandra å ömse
sidor i list, trolöshet och våld. Endast qväkarne gjorde ett
hedrande undantag.»
Under dessa ständiga strider med europeerna ha indianerna
i antal beständigt aftagit. »Vi smälta bort som snö på en kulle,
men de hvita ha vuxit som gräs på våren ■>, hördes en gång den
bekante siouxhöfdingen »Röda Molnet» klaga.
En annan indianhöfding, den »Brokige Ormen», yttrade ock
i ett tal vid ett sammanträde med de hvite för omkring 50 år
sedan:
»Då den hvite mannen hade värmt sig vid indianens eld
och mättat sig med hans majsgröt, då blef han mycket stor;
han räckte öfver bergstopparne, och hans fötter betäckte
slätterna och dalarne. Sina händer sträckte han ut till hafven i
vester och öster. Då blef han vår store fader. Han älskade
sina röda barn men sade åt dem: »Ni måste maka er ur vägen,
så att jag icke till äfventyrs trampar på er.» Med ena foten stötte
han den röde mannen öfver Oconneefloden, och med den andra
trampade han ned hans fäders grafvar. Men vår store fader
höll dock af sina röda barn och ändrade snart sitt språk mot
dem. Han talade till dem mycket, men meningen var i allt:
»Gån litet ur vägen; I ären mig för nära». Jag har hört många
tal af vår store fader; alla började och slutade de så. Bröder,
då han en gång förr talade till oss, sade han: »Gån en smula
ur vägen, gån öfver dessa floder; der är ett vackert land, det
* Hellwald : Jorden och dess folk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
