Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öfver en afliden indianhöfding. Efteråt hörde jag likväl af en
person, som ansåg sig känna till saken bättre, att dessa
kummel icke voro indiangrafvar. Likgiltigt kan det ock vara.
Från kullen hade vi utsigt öfver en flod, der omkring
hundra åkdon med mötesbesökande skulle forslas öfver i färja.
Färjan kunde icke taga mer än två åkdon i sänder. Detta
blef alldeles för långsamt för folket, och många vände tillbaka
till Randolph för att blifva qvar der öfver natten.
Hufvudsakligen med afseende på dessa var möte anordnadt kl. 8 i
kyrkan, men jag var då icke der.
Från Randolph reste jag till Topeka, som är hufvudstad
i Kansas. Den är endast 35 år gammal, men har redan 50
tusen innevånare. Bland dem äro 3—4 tusen svenskar. Det
är en utmärkt vacker och väl bygd stad med ovanligt breda
gator, på ömse sidor planterade med lummiga träd. För
gatu-kommunikationerna är väl sörjdt med elektriska spårvägar,
och man påstod, att Topeka har »den längsta elektriska
spårväg, som finnes på jorden». I Topeka håller man på att bygga
Kansas statshus. Det kommer i färdigt skick att kosta många
millioner dollars. I allmänhet är statslyxen i Amerika mycket
långt kommen. Statshuset var redan så pass färdigt, att det
kunde användas. Upp till det samma ledde en mycket ståtlig
trappuppgång af sten. Men der framför låg en usel, halfrutten
trottoar af bräder, delvis lösa. öfverallt stack gräs upp mellan
bräderna. Så skulle det icke få se ut i en af våra småstäder.
Trottoarerna i staden voro för öfrigt allesammans af trä och
till stor del mycket ruckliga.
Såsom bevis på välvilja må nämnas, att när det blef
be-stämdt, att jag skulle komma till Topeka, så erbjödo de
amerikanska lutheranerna sin kyrka till begagnande. Det samma
gjorde äfven kongregationalisterna. De senares anbud antogs
äfven, emedan deras kyrka var större än den lutherska. Men
då vännerna började misstänka, att äfven den skulle blifva för
liten, vände de sig till presbyterianerna. Med glädje
efter-kommo dessa deras önskan utan att begära annan afgift, än
att de skulle betala gasen samt vaktmästaren, hvilket
alltsammans belöpte sig till omkring sex dollars.
På qvällen predikade jag alltså i den nya vackra och
stora presbyterianska kyrkan. Hon sades rymma omkring 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
