Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 59. Predikan i S:t Paul. Utflygt i staden. Reception i Minneapolis. Rest Point. Willmar. Exposition i Minneapolis. Duluth. Missionsförbundets möte. Hos öfverste Mattson. Verldens största qvarn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På eftermiddagen reste jag och ett par bröder till Duluth,
en stad vid Lake Superior (Öfre sjön). Den artar sig att blifva
en af Amerikas större städer. Ännu är den mycket ung men
befinner sig i ett hastigt framåtskridande. Är 1880 hade
staden 2,200 innevånare, nu framemot 32,500. * Dess läge är
ypperligt. Dess förnämsta affärer äro i spanmål, trä och jern.
Skandinaverna i Duluth äro mycket talrika. De hafva der 8
kyrkor, af hvilka 5 äro svenska. Vi kommo dit vid sju-tiden.
Så snart vi ätit aftonmåltid, måste vi resa till en närbelägen
stad vid namn West Superior, som ligger inom staten
Wisconsin. I Duluth hade predikanten Johnson icke kunnat
erhålla någon lämplig lokal, men i West Superior hade han fått
åt sig upplåtet, och det gratis, ett ofantligt stort godsmagasin.
Der hade han låtit sätta upp tre stora elektriska ljus. De
kostade 4 dollars. Det var en utmärkt lokal. Plankor till
sittplatser hade han fått låna utan betalning. För folket i Duluth
hade han hyrt 6 ångbåtar, som gjorde flere turer. En af dem
släpade dessutom en stor pråm. Sammankomsten skulle börja
klockan 8, och det var mycket folk samladt, men vi måste
vänta till kl. 9 på den ångare, som hade pråmen. Under tiden
sjöngo vi flere sånger. Omedelbart efter predikan måste vi
återvända till Minneapolis, dit vi kommo fram kl. 8 på morgonen.
I Minneapolis hölls under dessa dagar (5 —10 sept.) årsmöte
af Svenska ev. missionsförbundet. Jag fick icke mycket vara
med till följd af de resor, som jag under tiden måste göra hit
och dit. Men på lördagen den 7 deltog jag i förhandlingarna.
Björk ledde dem. Allt gick kärleksfullt och fridsamt till, men
icke i alla stycken så formenligt, som det kanske hade bort
gå. Det hände t. ex., att ett fattadt beslut strax refs upp;
ny diskussion begynte om saken, och nytt beslut fattades.
I ett afseende hade detta möte en mycket praktisk
anordning, som vi utan tvifvel blifva tvungna att införa äfven
vid våra möten i Sverige. För de olika frågornas förberedande
behandling valdes nämligen utskott eller kommittéer, hvilka
uppsatte betänkanden, som sedan i mötets plenum lästes upp
för att antingen godkännas eller förkastas. Öfver somliga
af dem uppstod diskussion, men de flesta antogos utan någon
* Detta enligt sista folkräkningen. I ett tryckt arbete öfver Duluth
upp-gifves dess folkmängd 1889 hafva varit 50 tusen — en skarf på mer än 50 %\
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
