Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 61. Till New-York. Öfver Atlanten. I Liverpool. I Göteborg. Hemma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
telefonerats, dels telegraferats till Stockholm, så att det stod i
tidningarna aftonen förut. Och Stockholms Dagblad talar om
ting, som ännu icke äro, såsom om de redan vore.
På beräknad tid anlände jag till Stockholm. Det är något
verkligen underbart, att man kan vid afresa från Chicago på
minuten säga, när man skall inträffa i Stockholm. Knapt i
ett fall af femtio behöfver en sådan beräkning slå fel. Så
utvecklade äro kommunikationerna.
Hela den väglängd, som jag på min vidsträckta färd hade
tillryggalagt, utgjorde mer än 20,800 eng. (= 3,200 sv.) mil.
Om jag räknar bort de tre månader, jag låg sjuk, hade jag
alltså rest omkring 800 svenska mil i månaden.
Vid min ankomst till Stockholms Centralstation möttes jag
på perrongen af en stor skara vänner, som det hjertligt gladde
mig att återse. Jag kunde dock icke stanna för att helsa på
dem. Jag skyndade så mycket som möjligt att komma hem
till min familj. Lindgren skulle ock följa mig hem, och han
hade icke mer än 50 minuter på sig, emedan han skulle gå
vidare med snälltåget norrut. Mina söner togo hand om mina
saker, och så bar det af i raskt traf hem, hem, hem!
Det är omöjligt att beskrifva, med hvilka känslor det var
förenadt att komma hem, och jag afstår från försöket att göra
det. Min hustru hade af fruktan för sinnesrörelse icke kunnat
möta mig vid stationen. Hon mötte mig i dörren. För henne
var det, som hade jag stått upp ifrån de döda. Ack gode Gud,
hvad det är för en nåd att hafva en snäll, gudfruktig hustru!
När jag med henne trädde in i salen, möttes mina blickar af
en mycket vacker transparang, omgifven af små granar. På
den samma stodo följande ord: »Hittills har herren hulpit.
Välkommen!» och derunder voro målade en svensk och en
amerikansk flagga. En bild deraf ses på sid. 615. Det var sjelfva
julaftonen jag kom hem, och en makalös jul-afton var det.
Alltså var jag åter i mitt kära hem. Att vi af hjertat
tackade Gud, det säger sig sjelft. Ja, Gud vare lof för allt!
Visserligen hade min resa varit mycket mödosam, visserligen
hade min sjukdom varit svår, och visserligen var jag länge
svag efter den samma, och dock var jag glad öfver att hafva
gjort denna resa. Hon hade varit i högsta grad lärorik och
intressant för mig, och jag ville icke för bra mycket hafva den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
