- Project Runeberg -  Vandring genom Dalarne, jemte författarens resa söderut /
156

(1829) [MARC] Author: Otto Sebastian von Unge
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Resa söderut

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

nu jag uttager min liämnd for den andtäppa,
hvar-nied jag steg in i denna epicureisrnens stora
eldstad. Läsaren må icke förtvifla derföre, att jag
så länge uppehåller honom med min egen person,
ty man har vid vissa tillfällen lika stor
rättighet att tala om sig sjelf, som man vid andra har
skyldighet att underlåta det. Jag kunde ännu
ha mycket osagdt om all den lockmat, som
inne-slutes i Palais Royal; men, då biet lärt, att en
blomma innehåller bara vax, försöker det på
henne snarare sin gadd än sitt sugrör.

Paris är genomlupet af fremlingar, hvilka
alla, till eller mot sin fördel, igenkännas af de
infödda. Paris är för Europa, hvad tor-get är för en
småstad. Hvarje resande finner här tillfredsstäl-

lelse efter sitt behof; och, att många behof äro
af vekiighet och af dumhet, det vet den säljande
bäst, som derpå procentar. Konstälskaren
uppsöker först Muse^ Napoleon — dess äretitel;
diplomaten la Chambre des Depute’es; och
gourman-den le restaurateur Yery. Det vackraste af
byggnadskonst jag såg i Paris, var en fjerdedel af
Louvren, Pantheon, som nu åter skulle upplåtas
åt helgon i stället för åt stora män, hvilkas tid
lärer vara förbi, b vilkas minne åtminstone endast
skall sökas i folkets hjerta — dernäst Invalidhusets
kyrka, med Vaubans och Turennes grafvårdar,
och några broar, dem Napoleon lät spänna öfver
Seinen och gifva segernamn, och ibland hvilka en
(om jag minnes rätt, Pont de Jencf), under
Preus-sarnes occupation af staden, var nära att falla
offer för en rå hämnd — för en död hämnd,
kunde man väl säga, då den yttrade sig mot ett dödt
föremål. Detta ämne är frånstötande, och minnet
vänder sitt öga bort derifrån. Tuillerierna
imponera icke; men de väcka den betraktelsen, att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:13:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nosdalarne/0170.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free