Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Nils Timberlicl,» ropte min bror pludselig. «End om
han var med Nils! Det var nok en af hans bedste venner.»
«Sig ikke var. Isak havde for resten — har for resten
nogen rare venner.»
Vi var kommet hen til flotmandshuset, og far
dun-dred paa.
Da vi gutter horte, at det var Ingebrigt med traefoden,
som kom, trak vi os lidt vask fra doren; vi vidste, at han
brugte krykken baade til stav og til sverd.
Han var ikke blid, da han horte, at han blev veekket
for at give besked om Nils Timberlids vedjagt.
«Har dokker ikje ved natten over? Dokker er vist gaat
feil. Det var vist paa Mentalen,1 dokker skulde banke.»
Far fik laane min brors portemonnee og stak en blank
tolvskilling ind under haandtaget paa krykken.
Nils Timberlid? Jo, han var baade reist og ikke reist;
han var halet ud paa Vaagen og vented vel paa
morgen-dim mingen.
«Kjender du jagten?»
«Om eg kan skjelne ’an fra di andre, mener I ? Nei men
om eg dét kan: di ligner kverandre, disse sogningene, som
den ene skindbroken ligner den andre. Men han har et namn,
den jagten, som er temmelig utifra, om eg sjol ska seie det.»
«Hvad er det for et navn?»
«Ka det er for et namn? Ja, det ska eg seie jer, naar
eg ser det. Det er ikje til at bevare, ser I.»
«Ro os der ud.»
«Ka slag? Han e’kje roendes i nat. Dokker kan like
‘Mentalen: galehuset.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
