Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Spöket på Nedwoodhouse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108
födelsedagsfest, då sir Josua kommer hit med fa-
milj och sir Peter och–––
— Må de komma! — afbröt honom hans Ally.
— Må de komma! Hellre må de dansa i öfver-
rockar och galoscher i becksvarta mörkret, än att
den där Ranger ännu en natt skulle sofva under
mitt tak. Så mycket du vet det, Jem.
Det var högsta domstolens utslag, som sålunda
föll; Rangers sak var ohjälpligt och för alltid för-
lorad. Som mrs Burtons krämpor syntes alldeles
försvunna, och atmosfären på Nedwoodhouse tycktes
mig alltför stormuppfylld för att vara fullt ange-
näm, tog jag afsked för att med nästa tåg åter-
vända till London.
Jag har ett ömt hjärta, jag deltager varmt för
all nöd och sorg, helst då dessa makter tryckt sin
stämpel på en ung och täck kvinnas anlete. Under
mina vandringar på stadens gator och mina me-
ditationer i min länstol efter middagen tänkte jag
ofta nog med vemod på Sullys korta kärlekssaga
och såg framför mig hennes bild med dess bleka
kinder, tärda gestalt och djupt sorgsna ögon.
Stackars lilla Sully!
Mer än en vecka gick om, innan jag hörde nå-
got från Nedwood, men så erhöll jag ett telegram:
“Kom genast hit! Ally riktigt dålig. Burton.“
Jag kom dit — det var onsdagseftermiddagen.
Den af familjen, hvilken jag först träffade, var miss
Sully. Lyd mitt råd! Hys aldrig något deltagande,
gör er aldrig några illusionerl De bli ständigt
gäckade. Hvad fick jag för lön för alla mina ve-
modstankar, ägnade åt lilla Sullys sorgliga öde?
Här stod hon framför mig lika röd, sund och frisk,
som när jag såg henne i hennes kärleks knoppande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
