Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ankskötsel - Ankslakt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ankslakt
43
ungdjuren, denna ej får avstanna,
varför man ej bör ge dem för
mycket skrymmande foder. Kokt
potatis är också användbart foder, men
den kommer bäst till användning
på hösten, då de äldre djuren skola
gödas. — De uppväxande
avelsan-korna behöva ej samma starka
utfodring som de för gödning
avsedda. Här är det lämpligt att i större
utsträckning använda grönfoder
och andra billiga fodermedel.
Olämplig utfodring, felaktig
ruv-ningstemperatur, vanvård under
uppfödningen så att djuren utsättas
för blåst, kyla, brännande sol och
starkt regn e. dyl. äro de
vanligaste orsakerna till dödlighet
bland ankungarna och det gäller
för uppfödare, som vill lyckas i
sitt arbete, att förebygga dessa
brister. Djuren böra ej störas eller
skrämmas av hundar e. dyl.
Erfarenheten har visat att skrämsel
nedsätter såväl gödningsresultatet
som ankornas äggläggning. —
Ankraser. Sedan lång tid
tillbaka finnes en inhemsk ankras här
i landet; den förekommer i 2
varie-teter, nämligen Svensk blå och
Svensk gul. — Den förra anses ha
inkommit från Pommern under den
tid denna provins tillhörde Sverige,
den senare är en produkt, som
genom urval och förädlingsarbete
framställts av den förra. Svensk
blå, som numera är sällsynt, har
en vikt av 3,5 kg för hane, 3 kg
för hona, kompakt bred och
horisontellt buren kropp. Näbbfärg hos
hane grönblå, hos hona biåsvart,
benfärg orangeröd, fjäderfärg
varierar, men är hos typiska
exemplar blågrå med vit bröstfläck.
Äggproduktionen varierar mellan 60
och 100 st. per år. Det är en härdig,
förnöjsam och snabbvuxen ras
med förstklassigt kött och högt
slaktvärde. — Svensk gul. Denna
ras liknar föregående, som är dess
urform, men fjäderfärgen är
smutsgul och i övrigt är dess årliga
äggproduktion fördubblad eller c:a
200 ägg. — Aylesbury ankan
härstammar från England. Den har
lång, horisontellt buren kropp, blek
köttfärgad näbb och
orangefär-gade ben. Fjäderfärgen vit,
äggläggning 80—100 per år. Den är
snabbvuxen med fint kött och
tillhör en bland de bästa raserna för
köttproduktion. — Rouenankan
härstammar från Frankrike- Den
har lång, djup och horisontellt
buren kropp, färgen överensstämmer
med gräsandens; äggläggning 80—
100 per år. Den är ej snabbvuxen,
köttet är av hög kvalitet, men blir
mörkfärgat vid slakt. ■—
Peking-ankan härstammar från Kina. Den
har bred, högt buren kropp, vit
fjäderfärg, näbbfärgen är orangegul
och benfärgen orangeröd.
Peking-ankan är snabbvuxen och härdig,
men ej lättgödd. Den lägger
100—-120 ägg. — Dessa 3 utländska
raser äro de viktigaste och mest
kända för köttproduktion och deras
vikt är för hane 4 och hona 3,5 kg.
— Av högvärpande raser ha vi
förutom Svensk gul, Indisk löpand och
Khaki Campbell; båda dessa raser
äro kända för hög
äggläggnings-förmåga, c:a 200 st. per år. De
kännetecknas för övrigt av högt
buren kropp, som bildar c:a 30 gr
vinkel mot horisontalplanet. De äro
snabbvuxna och härdiga men på
grund av sin ringa vikt (hanen c:a
2,25 kg, honan c:a 2 kg) ha de ej
tillräcklig storlek för slakt. (Se
färgplansch vid artikeln
Fjäderfäskötsel.) KIK.
Ankslakt. Vid slakt av ankor, såväl
som gäss, förfares lämpligen på
följande sätt: Djuret bedövas
medelst ett slag över hjässan, varefter
det stickes med lämplig kniv i
nacken intill skallen. Blodet avtappas
och uppsamlas. Ännu medan
krop
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
